Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lar hon för hjertat mer än för kunskapen «och målar
naturens känslor mer än dess lagar. Ån var kanhända
aldrig någon åker anlagd eller någon trägård sirad efter
Georgikernas och De Lille’s föreskrifter; men ingen, hvars
själ föddes med känsla, har ännu läst eller skall läsa deras
sånger, utan att älska mer sina likar, dygden och
oskulden, och utan att hemligt sucka till den sällhet de måla.»
Att emellertid föreställningen af det didaktiska,
såsom något väsentligen ingående i hans dikt, fortfor att
föresväfva skalden, synes redan i början af första sången
der han sjunger:
Om ej i templets vård mig minnets döttrar flytta,
Skall än mitt namn bli q var i mina likars nytta.
Tegnér har i sitt inträdestal i Svenska Akademien
egnat denna didaktiska idyll en förträfflig kritik, som
helt och hållet uttömmer sitt ämne.
«Skördarne», säger han, «förhålla sig till Dagens Stunder ungefår som
sommaren till en sommardag. Ty en lärodikt äro Skördarne ingalunda,
åtminstone icke i den bemärkelse man vanligen tager ordet. I hvarje
lärodikt, ehuru i öfrigt olika till uppställning och utförande, ligger dock alltid
ett system af allmänna grundsatser ocl| sanningar till grund för hela den
poetiska kompositionen; och skaldens problem är i detta fall väsentligen att
med poetisk frihet sammanbinda och framställa dem. I detta afseende äro’
Virgilii Georgica ett med rätta beundradt mästerverk. Men i Skördarne
förekommer det didaktiska blott tillfälligtvis och episodiskt, och der
föreskriften mera bestämdt framträder, såsom i åttonde sången, den jag ville
kalla en poetik öfver den yttre naturen, har hon äfven en helt annan afsigt
än den man vanligtvis tillägger lärodikten. Jag skulle ej hafva nämnt
denna omständighet, som i sig sjelf kan vara likgiltig, om jag icke med
förundran hört mången som envisades, att i Skördarne se en svensk
geor-gik, och således från början betraktade dikten ur en alldeles förvänd
synpunkt. — Alltså, icke en lärodikt äro Skördarne och böra ej som en
sådan bedömmas. Men väl äro de en stor, outsägligt rik landskapsmålning,
hvars innehåll är den svenska naturen, hvars ram är den nordiska
himmelen. Vill man nödvändigt benämna dem med ett kändt namn, skulle jag
heldst vilja kalla dem en stor beskrifvande idyll. Idylliska äro deruti icke
blott ensårilda drag och målningar, utan äfven Sjelfva hufvudinnehållet och
grundtonen i hela framställningen. Ty idylliskt är allt det, som påminner
om den önskan, som slumrar i djupet af hvarje oförderfvadt hjerta, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
