- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
76

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samma arten, förråder sig i hänförande digressioner,
föranledda af ämnets beskaffenhet. När han till exempel i
tredje sången talar om sädesbergningen och dervid
kommer att vidröra axplockningen, ställer han till de
förmögnare den rörande uppmaningen att lemna något qvar
åt den fattiga,

som plockar blott att lefva,

Med fattigdomens rätt, vår rikdoms öfverlefva.

Sådana drag förekomma i nästan alla sångerna.

Utom de af de franska mönstren beroende
språk-origtigheterna i denna dikt, anmärker Tegnér äfven några
andra svagheter i afseende på ämnets utförande, som
synas mig vara af vigt. «Dit hörer till exempel den
omständigheten, att skaldens inbillning, så rik och lysande
den i allmänhet är, kanske just derigenom ej alltid
tillbörligen åtskiljt prydnad från grannlåt, det präktiga från
det blott prålande. Hit hörer vidare att känslans ömma
vekhet kanske någon gång kunde synas öfvergå till en
veklighet, den mindre finkänsliga eller, om man så vill,
friskare naturer kunde anse för sentimental matthet Hit
hörer slutligen den omständigheten, att skalden, hvars
blick mera var rigtad på den yttre än den inre naturen,
väl till fullkomlighet kunde framställa den förra, men i
allmänhet lyckades mindre, då han skulle måla den
senare. Häraf kommer det att den långa berättelsen om
Alfred och Virgina, som, alltjemt afbruten, alltjemt
återkommer i Skördarne, går som en töckengestalt genom
hela poemet. Personerna deruti, liksom i episoden om
Alfred och Camilla i «Dagens Stunder», kunde synas
alltför allmänt, alltför flygtigt tecknade, för att väcka
eller bibehålla något deltagande. Ty af alla gestalter
är den menskliga den, som minst är att skämta med för
konstnären. Den måste målas träffande eller utelemnas;
och mången kunde tycka att i Skördarne skalden
kanske gjort bättre, om han tecknat dessa figurer, liksom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free