Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när af dig förgäts allt annat än ditt snille,
Skall denna boning än bli ömma sinnen kär,
Den sorgsne glömma sig och tro dig höras der,
Och älskarn Dafne se och målaren natnren.
Der skall den, unga skald, i gracers armar buren
Vid foten af din graf, med vårens blommor prydd,
Din skugga kalla fram, begära ditt beskydd,
Din styrka för sin själ, ditt lugn vid lifvets smärta,
Ditt snille för sin dikt, din ömhet för sitt hjerta.
Ack, samma trakters barn och född i deras famn,
Om äfven der, med dig förenande sitt namn,
Min skaldmö dömdes värd att dina samljud öka!
Hon ej på krigets fält sin lager skulle söka,
Men sjunga jordens väl, dess bruk, dess odlingslag,
Och landet, kärleken och dygdernas behag;
Och, med den myrten krönt hon från din urna länat,
Berömma friden blott och den sitt’ slägte tjenat.
Då skulle vid din graf en vård bli helgad än
Åt minnet utaf din och mensklighetens vän.
Som da han älskad var och känd i dessa bygder;
Och snillet skulle der, bland medborgsmannens dygder,
Se tecknas vid sitt namn dens namn, hvars rena själ
Ej annan sällhet känt än fosterlandets väl;
Som någon gång kanske, för snar att medlen skilja,
Bedragen i sitt val, men aldrig i sin vilja,
Och tjust af alla sätt att göra menskor godt,
Till sina enda fel haft dygdens misstag blott;
Som, född med det behof medlidande att öfva,
Att söka nöden opp och ej dess orsak pröfva,
Fast sällan vedergälld af hennes tacksamhet,
Ej mäktat tröttas ut af menskors trolöshet;
Och ej försummelsen af en välgerning gråtit,
Hvars möjlighet och stund han egt och underlåtit.
I denna målnings drag, för menskligheten kär,
Hvem kände ej dess namn och såg Carl Scheffer der? o. s. v.
Bland Oxenstjernas smärre dikter i den
allvarsamma genren äro sångerna öfver Hoppet och Oskuldens
Religion de mest berömda. Mindre bifall har mött
lärodikten om Ödet och Odet öfver Gustaf Adolfs död. Den
böjelse för allegori och personifikationer af abstrakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
