Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m&ste i formellt hänseende blifva en bearbetning, så
vidt den skall kunna införlifvas med den nationella
litteraturen och blifva njutbar äfven för andra äii dem, som
lika gerna kunna läsa originalet.
Oxenstjerna tillhörde Gustaf IILs förtroliga krets,
till hvilken så väl hans börd och hans samhällsställning
som i synnerhet hans qvickhet och hans fina
umgängesvett beredde honom tillträde. «Hans skämtä, säger
Tegnér, «var alltid gladt och fint, men sällan eller aldrig
bittert; dess stygn kittlade mera än de sårade; det var
aldrig hjertats bitterhet utan endast fantasiens glada lek,
som det förrådde. Derföre var han utmärkt i Sjelfva
Gustaf HLs hof, der qvickheten och det fina skämtet
alltjemt firade sina karuseller, och i hvilken krets han
kom, var han vanligtvis dagens konung.» Också förblef
ännu på hans ålderdom Gustaf III och hans glada hof
hans käraste lefnadsminne. Från vedervärdigheterna af
en annalkande bräcklighet och medvetandet af en
tilltagande svaghet, sådana som han skildrar i det rörande
brefvet från Skenäs, der han påstår sig mellan
Sundängens ekar, fordom vittnen till hans ungdoms lyckliga
ingifvelser, hafva hört okända röster tillropa honom: «Du
orkar illa gå, Sitter gammal och grå, Men du qväder
ändå»: från dessa vedervärdigheter af det närvarande
flydde hans tanke gerna tillbaka till minnena af
lyckligare dagar, då han såg sin ungdoms konung stifta lagar
för snillet, behagen och nöjena hvarje gång han «en
fa-mille fick lefva fri Bland gracer och bland
sånggudinnor». Den tillgifvenhet, hvarmed en så moraliskt ädel
personlighet som Oxenstjerna omfattade konung Gustaf
Hl, den saknad hvarmed han talar om det umgängeslif,
i hvilket konungen var medelpunkten, kan väl väcka
något tvifvel om verkligheten af de mörka skuggor,
som man sedan velat utbreda öfver detta glada hof.
Att Oxenstjerna i sin tids anda kunnat ursäkta många
svagheter, hvilka han måhända ansett snarare böra hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
