Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Längre fram kommer ordningen till poetens egna
yrkesbröder, naturligtvis de af det sämre slaget,
De poetastrers magra kön,
Som lärt, till sina synders lön
Och våra synders lön, att rimma.
Med dessa arma varelser far satiristen fram på ett
särdeles hårdhändt sätt med allusioner på då lefvande
poetiska delinqventer, bland andra den stackars fru
Norden-flycht. Författaren är här mera ond än lofligt är och
slutar sitt invektiv med följande beklagelse:
Hvi har jag éj, o Pope, din hand
Att i en Dunciad betvåla
Den mängd skriblerer i vårt land,
Som med Apollos lager pråla?
Å
Slutligen vänder han sitt löje till det täcka könet.
Detta stycke är, enligt min tanke, det helas glanspunkt.
Säkerligen har satiren aldrig under en så behagfull,
halft smickrande och ironiskt inställsam form ingnidit
ett finare salt i de skönas moraliska hudlösheter.
Och dn, de sköna dårars slägte,
Ackl sknlle jag ej le åt dig?
Dig, som en nådig himmel väckte
Att mot bekymret föra krig?
Vårt kön, som vant vid plnmpa seder
Dig för sitt fall beskylla plär,
Dock måste medge till din heder,
Att du vår fot till afgrnnd leder
Så ljnflig väg, som möjligt ar.
Allt hvad dn tänker, hvad dn säger,
Din svaga dygd och täcka brott,
Allt är så läckert och så smått;
Allt till vårt löje anspråk äger.
Hur kunde nr så bitter ton
En Boileau mot din ära qväda?
Jo vet, till tröst, att en kalkon
Gaf honom Mia skäl att smäda.
Ditt djupa vett, din säkra smak,
Att om den benigaste sak
Uti paryrens högmål dömma;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
