- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
116

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Din konst att under blomster gömma
Ditt afundsfulla hjertas svall;

Att genom om och men berömma,

Och utan kärlek synas ömma
Och under brånad synas kall;

Ditt yra skämt, ditt qvicka joller,

Der du ej sjelf din mening vet;

Ditt svek, din söta trolöshet,

Som sällan vår förtviflan viller;

Och dina nyckers flygtighet;

Din list, som råder öfver styrkan,

Som gör din herre till din träl: —

Ack, hvad oräkneliga skäl
Till lof och löje, hat och dyrkan!

I en så behaglig, ledig och lekande form hade ännu
icke det poetiska skämtet rört sig på svenskt tungomål.
Lägger man härtill att den något frivola lefhadsåsigt,
såsom hvars angenämaste organ Kellgren nu uppträdde,
var hela, eller snart sagdt hela, den bildade
allmänhetens, så kan man icke undra på den förtjusning,
hvarmed poemer sådana som detta mottogos af alla
klasser, eller det djupa intryck, som de gjorde på alla
sinnen, och som var så varaktigt att nästan hvarje vers
blef ett dictum classicum, som mången af oss utan
tvifvel hört sina fäder med troget minne återupprepa,
såsom gyllene ord af framfarna dagars glada lefnadsvishet.

Betänkligare än den så kallade rimfrosten i
Kellgrens ungdomliga satir är utan tvifvel den anklagelse
för osedlighet, som göres några af författarens
ungdomsskrifter så väl af Atterbom som äfven, och ännu
bittrare, af Wieselgren, hvilken, såsom bekant, är nog
benägen att mäta den poetiska förtjensten med moralens
måttstock, och att till förmån för nykterheten föredraga
det nyktra, äfven i diktkonsten, framför den
dithyram-biska enthusiasmen. Hänförd af denna prosaiska ifver
för en viss praktisk tendens har Wieselgren öfverallt på
ett sätt, som är värdigt hvarken konstdomaren eller ens
häfdatecknaren, förfalskat och nedsmutsat Bellmans bild.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free