- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
117

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna litterära häfdeforskare har i den för öfrigt ganska
knapphändiga teckningen af Kellgrens poetiska
verksamhet icke kunnat vidröra «Mina Löjen», utan att inrycka
det ganska obefogade invektiv emot Bellman, som finnes
i första upplagan af detta poem, men som skalden sjelf
haft den billiga grannlagenheten att utesluta ur de
senare. Den insigt af den Bellmanska sångens poetiska
värde, som Kellgren sjelf inom få år förvärfvade, har
efter mer än ett halft sekel, Oaktadt inflytelsen af
grundligare och mera frisinnade konsttheorier, ännu icke
hunnit uppklarna för Wieselgren. Kellgren skref «Mina
Löjen» under de första åren af sin vistelse i Stockholm
efter återkomsten från Finland. Wieselgren beklagar
att han icke allt framgent bibehöll den anda, som
blåser i apostrofen till Bellman. «Sedan han hänförts af
tonen i hofvet», säger Wieselgren, «och inom den haute
volée, der den af honom döpta gracen grefvinnan
Meyer-felt bestämde densamma, fick hai* andra tankar om så
mycket och äfven om kärleken.» Vi inskränka oss
härvid endast till den anmärkning, att det skadelystna
sqvallret är lika obehörigt i den litterära som i den
politiska historien, och kan lika litet försvaras hos en
bildad författare som hos en bildad societet. Om
Kellgren stått i det eller det förhållandet till grefvinnan
Meyerfelt, hvad angår det den Sverges Sköna
Litteratur, hvars historia Wieselgren velat skrifva? Och hur
vet han dessutom att ett sådant förhållande ägt rum?
Jo, enligt en helt pålitlig underrättelse, som mormor
haft af en sin kära fränka, hvilken ur andra hand
in-hemtat den af ett förnämt fruntimmer, hvars kusin på
den tiden var hoffröken.

Att några af Kellgrens ungdomsdikter förråda en
nog lättfärdig moral kan ej gerna nekas, ehuru mycket
i detta afseende får skrifvas på räkningen af en tidsanda,
som var långt mindre ömtålig än den närvarande. Så
till exempel säger den allvarsamma och om allt decorum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free