Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synnerligen sorgf&lliga Rosenstein, att Kellgrens Ode
till Bacchus och Kärleken, hvars nakna erotik Atterbom
klandrar, «väckte en beundran, den mästerstycken aldrig
förlora». «Hvad värre var (än den ytliga satiren)», säger
Atterbom, «och hvad på efteraparskaran inyerkade än
slemmare: några af dessa (ungdoms-) stycken andas en
täck — osedlighet, som här hvarken urskuldas genom
det ofrivilliga känslosvallet af ett dithyrambiskt
sinnesrus, eller genom en komisk sjelfbespegling (?)
upphäf-ver möjligheten af hvarje förförande intryck, utan bär
stämpeln af en studerad lättfärdighet, med antagen
uppsyn af pligtlära, af systematiskt öfverlagd lefnadsvisdom.
Ett sådant stycke är till exempel «Odet till Bacchus och
Kärleken»: ett annat sådant är qvädet «Vid Mamsell
Dubois’ död»; der det vidriga ligger, icke i företaget
att besjunga en dylik mamsell, men i utförandets
för-vändt moraliserande anspråk.» — Emellertid få vi ej
undra på att äfven sådana dikter som den öfver
mamsell Dubois på sin tid vann bifall: den moraliska åsigt,
som skalden framställer, var ganska allmän, och han lät
den beledsagas af satiriska utfall, som genom sin
käckhet måste öfverrumpla äfven den allvarsamma. Bäst
skalden till exempel uppmanar Sjelfva dygden att gifva
en suck åt den lättfärdiga men godhjertade kurtisanens
stoft, utbrister han helt ofört änkt:
Hen ack! jag mig förskräcker —
Af möar hvilken tandlös hop
Jag mot mig rusa ser! hvad kärfva smäderop! ....
Hvad rodnad deras skrynklor täcker!
Vestaler! furier! ack jag ber,
För allt i verlden stillen er:
Man visst med vördsam blick er sälla möda ser,
Att dessa svaga fat i helgelse bevara,
Som kanske aldrig st&tt i fara. *
Atterbom vill likväl icke utsträcka sin
förkastelse-dom till den «vanryktade elegien till Cynthia» (en imi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
