Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min mor, min foetermor! da gäckad! ... i förakt?
Oigenkännlig! .... Säg, hvar är din här? Ditt läger?
Ha dina berg ej jem och hjeltar mer?
Dn svarar ej! men hemsk mot årets antåg ler,
Och lyfter tviflets suck och bönens röst och säger:
Seklers dotter, i hvars sköte
Nya håfvor jorden bådas,
Nya smärtor hota den:
Säg — i mina blickars möte
Vill som hämnare du skådas?
Eller kommer du som vän?
Från den bana du beträder
Dina tusen, tusen fäder
Hafva sett i alla öden
Svears dygd stå oförkränkt.
Ofta sårad, alltid hämnad,
Svag, ej feg, ej öfverlemnad
Af ett folk, som förr åt döden
Än åt bojorna sig skänkt.
Men om nu så grym är lagen,
Och med dig den stunden nära,
Då jag föll förutan ära,
Bland nationerna en slaf ....
O! så stört ock du, bedragen,
Från din höjd i glömskans haf!
Och for evigt alockne ljuset
Af den sol, som leder dig!
Och fönvinne jag i gruset
Af den verld, som föll med mig!,
Allegorien «Dälden», författad med anledning af
händelserna på 1789 års riksdag, då adeln försökte sin
fruktlösa opposition mot konungamakten, sättes af
Atterbom ganska högt på den grund att «adelns idé» deri
blifvit «af den sannaste poesi lika djupt uppfattad som
skönt förherrligad». Som jag alldeles icke delar
Atter-boms politiska åsigt i detta fall, kan jag ej heller dela
hans beundran för syftningen af detta poem. Det är
dock till utförandet förträffligt och dessutom, såsom förut
är sagdt, märkvärdigt genom sin nya form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
