Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––Vårt blad, hvilket har till afsigt att gagna
oeh behaga läsare af alla särskilda stånd och särskild
smak, kommer således att innehålla saker af alla slag,
såsom de märkvärdigaste ut- och inrikes tidningar, bref,
reflexioner, förslag, anekdoter, små poesier, kritiker, m.
m. Utom allt sådant som vi Sjelfva samla och utarbeta
och för hvars duglighet vi göra oss ansvariga, tillbjuda
vi oss att utan betalning och oförfalskad t införa, hvad
som helst våra landsmän behaga oss tillsända. Att göra
oss förtjenta af ett sådant förtroende, anse vi för vår
skyldighet, att jemte en orubblig tystnads iakttagande
om författarens namn, så mycket mindre upphäfva oss
till granskare öfver de skrifter, dem någon på eget
ansvar vill låta införa, som censorsembetet långt för detta
af en upplyst regering blifvit upphäfvet. Vi välsigna
den dag, då fria svenskar blefvo förlossade från ett så
barbariskt ok. Grym mot sig sjelf är den konung, som
tvingar sina undersåtare att göra sig osäker om den
sällhet han gifver dem, men lyckligt är det folk, som
ej äger orsak att klaga, då det äger rättighet att
göra det.»
Detta den nya redaktionens första offentliga
manifest saknar icke sin stora märkvärdighet. För att ej
tala om den skyhöga sofism eller rättare grannt utstyrda
och ändock uppenbara osanniqg, som ligger i det
påståendet att «folket i en monarkisk stat är entledigadt
från alla bekymmer (följaktligen äfven
näringsbekymmer?), der en arbetar och millioner njuta» — en
skamlöshet, som icke ens fordrar vederläggning, fästa vi
uppmärksamhet på den vigt och det värde, som i enlighet
med tidens anda tillerkännes nöjet, hvilket i Sjelfva
verket var den gud, åt hvilken tidehvarfvet med största
devotion hembar sina offer. Der nöjet ej finnes, der
erfar menniskan till och med en ((förminskning af sin
varelse». Den nya tidens sjelfförtröstan i medvetandet af
en förment bättre vishet och bättre styrelse, kastar blic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
