Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kar fulla af förakt på den näst föregående
bildnings-perioden, då «ett trumpet och okunnigt folkslag», såsom
det heter, «vanvårdat och föraktat, snillets läckra och
oskyldiga nöjen». Detta yttras med afseende på det
tidehvarf, som stiftade Vetenskaps- och
Vitterhets-aka-demierna, med afseende på en generation, som
fram-bragte en Höpken, en Tessin, en Linné, en Bergman,
en Botin, en Celsius, en Dalin, en Gyllenborg, en Creutz.
Man kan säga att dessa kritikeiS unga ämnessvenner,
om de ej ännu hunnit lära mycket, de likväl hunnit
mycket glömma. Deras syftemål är att i första rummet
«muntra» och i det andra «upplysa» det stackars trumpna
folkslag, för hvilket Bellmans första toner redan
klingat. Synnerligen mycken uppmuntran att roa sig har
svenska nationen just aldrig behöft, och den upplysning,
man erbjöd, var i många afseenden en farlig gåfva.
Men «upplysningen» var en gång dagens lösen, och orätt
vore att neka, att den med all sin ytlighet och falskhet
medförde mycket godt, just genom sin ofta oförvägna
och öfvermodiga kritik af det framfarna. Så mycket
finner man med få ord af detta tidningsprogram, att det
var redaktionens hufvudsakliga syftemål att roa
allmänheten, hvilken så mycket mera borde låta detta dess
älskvärda bemödande sig behaga, då den nu, sedan
konungen tagit alla dess omsorger på sig, rätt intet annat
kunde hafva att göra. En ursäkt för den nymodiga
tonen af förakt för det framfarna och förtjusning öfver det
närvarande, äger den nya tidningen likväl i den
omständigheten, att dagbladspressen under frihetstidens
sista period på ett skamligt sätt urartat och att
allmänhetens sinnen i Sjelfva verket till den grad ledsnat vid
de politiska tvisterna, att den med nöje såg konungen
ensam åtaga sig besväret med de offentliga
angelägenheterna, och gerna mottog hvarje anbud att efter
frihetens långdragna tråkighet låta förströ sig på hvad sätt
som helst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
