Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man har förmodat att den nya tidningen stod i
konungens sold. Sådant var likväl icke förhållandet.
Ehuru i allmänhet uppfylld af beundran för monarken,
innehåller den likväl stundom en och annan artikel, som
illa skulle hafva anstått en besoldad hoftidning. Den
beundran, som vi nämnde, var fullkomligt fri och
uppriktig och delades till en början af de flesta i landet. Ingen
ung furste har väl någonsin varit mera populär än
Gustaf IH under de första åren af sin styrelse, och få hafva
väl äfven förtjent det bättre än han genom sina första
regeringsåtgärder. Hvad särskildt Kellgren angår, så
var han visserligen sannolikt för konungen bekant
genom sina första skrifter redan innan sin flyttning till
hufvudstaden, hvarefter han inom kort, såsom det säges
genom grefvinnan Meyerfelt, blef af honom personligen
känd; men någon pension åtnjöt han icke förr än i följe
med sin bibliothekarie-fullmakt, som först år 1780
utfärdades, sedan hans tidning redan på tredje året fortgått.
Stockholms-Posten utmärker sig i sina första
årgångar genom en kritisk käckhet, som ej sällan gränsar
till öfvermod. I synnerhet är den benägen för den
klå-digheten, att näpsa och hudflänga unga, obetydliga
författare, äfven när de synas hafva frambragt sina
poetiska ömkligheter endast för att roa sig Sjelfva eller för
att efterkomma andras uppmaning utan att drömma om
någon offentlighet — en hårdhet emot den svaga, som
sedan hos Thorild väckte en så djup förtrytelse. Yi få
under loppet af denna framställning mer än en gång
tillfälle att se prof på detta tuppaktiga öfversitteri.
Bedaktionen gör redan i sitt första nummer
allmänheten bekant med karakteren af den nya kritik, som
den är sinnad att införa i vår hittills oskuldsfulla vittra
littefrätur. «Kritiken», heter det, «är en lykta för
poetens fotter. Utom dess ljus råkar han sällan till
smakens tempel. Hon tyckes i synnerhet vara nödig i Sverge,
der ännu vägen dit upp är så obanad och likväl så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
