Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en lång tid för vår skull öfversvämmat
Stockholms-Posten. Man ledsnar att se de tvenne cykloper, som
kasta hvarandra i ansigtet med orenlighet och stenar för
att hämna er poetiska och min kritiska ära». Kellgren
förklarar derpå ironiskt att han är alldeles öfvertygad om
att Leopold icke har någon del i sin försvarares
tillgöranden, försäkrar derefter vidare att han sjelf så
mycket mindre kan vara identisk med den nye tertius
interve-niens, som han redan i den ursprungliga kritiken öfver
Leopolds ode visat sig såsom en human granskare, denne
deremot från början uppträdt såsom en ovettig
grälma-kare. «Ponera, min herre», så slutar Kellgren sitt svar,
«att jag varit så olycklig och skrifvit följande strof, som
ni törhända tillfälligtvis redan fått läsa (den förekommer
i Leopolds ode, såsom ockdå i en not antydes):
Inom denna borg af skyar,
Under dagens stjernas lopp
Hvilket tempel flyter opp?
Himlen på dess spets förnyar
Ljusets flod så mild och ren;
Tusen solar, spridda, skilda,
I dess hvälfda resning bilda
Sina verldars återsken.
Ponera att ni bevist, att denna vers vore det
fullkomligaste exempel af galimathias och att jag aldrig kunnat
veta hvad jag velat säga med mina «tusen solar, som
under solens lopp bilda sina verldars återsken i templets
hvälfda resning, som flutit opp mellan skyarnes borg och
på hvars spets äfven himlen förnyar ljuset»: ponera att
ni äfven med god anledning tillåter (er) något
plaisan-teri häröfver: måste jag icke erkänna, tillika med hvar
förnuftig läsare, att detta vore en granskning, hvilken,
om ej i min tanka så alldeles rättvis, dock alltid vore
tillåtlig och anständig? Men ponera att ni i stället
kallade mig för en åsna, en markatta, ett får, utlofvade
käppslängar och ville förära mina vers till ett ställe, «der
de vore folk af alla nationer till lika nytta» m. m,, se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
