Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d& vore ni ej mer en granskare, utan en ovettig usling,
som ej annat förtjente än afsky och förakt af allt
hederligt folk»*).
Till denna höga temperatur hade Kellgrens
förtrytelse stigit. I slutet af sin anonyma motgransknmg
hinner den kokpunkten och glömmer helt och hållet det
allmänna vettets fordringar. Men också är Leopold, eller
hans försvarare, i det sista stycket af sin kritik så
retsam som möjligt. Han uttalar der med anledning af
några Kellgrens påståenden några satser, på en gång så
träffande och för sin tids smaklära så revolutionära, att
man har lika lätt att begripa huru en Thorild, hvilket
verkligen var fallet, deröfver skulle falla i förtjusning,
som man har svårt att förstå huru de kunnat flyta ur
den sedan i esthetiskt afseende så stock-konservativa
och akademiska Leopolds penna.
Leopold hade i sitt meraberörde ode på ett ställe
kallat den store Gustaf Adolf «jordens vällust», och på
ett annat ställe sagt att «Tyskland föll och skälfde för
hans fot». Recensenten hade häri sett en motsägelse.
Härvid utbrister Leopold eller hans försvarare:
»Detta ordet «jordens vällhst» ligger min herre om hjertat. Min herre
kan icke forlåta Gustaf Adolf att hafva varit jordens vällust, och ännu mindre
herr Leopoldt att hafva tillagt honom detta namn, som hans stora hjerta så val
förtjent, som Europa täflar om att upprepa och som borde vara helgadt i
Sverge, om ock det icke ägde mera anseendet af sanning (?). Min herre
tål icke det som gifver vällust (glädje eller sällhet); men, min herre, denne
store konung, som blifvit kröntas eftersyn och som verlden dyrkar, är
redan öfver afunden. Tillåt mig påminna min herre, att folkslagens vördnad
för en stor mans minne är en ärestod, som vore nidingsverk att ofreda.
Tillåt mig säga, att Europas förundran (beundran) bevisar mer än herr
d’Alemberts yttrande och att man fåfängt citerar böcker emot den som för*
stått förtjusa **). Om denna gudomliga hjelte icke varit jordens vällust, så är
*) Stockholms-Posten 1779, N:o 57.
**) Kellgren åberopar i sin recension ett yttrande af d’Alembert (utan
att nppgifva stället i hans skrifter; men fransk auktoritet behöfde man ännu
för hvarje sats), att Gustaf Adolf väl kunnat vara Sverges men icke
utlän-dingens vällust. N:o 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
