Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det icke en fläck för hans ära utan för verldens. Bet är en skugga i
men-niskoslägtets historia, som man gör det en välgerning att dölja. Han har
förtjent> vara det, och det bör vara nog, jag säger icke för en skald, jag
säger icke för hvar svensk, utan för alla folkslag i Europa. Dessutom,
min herre, är det icke ur historien man skall bevisa att förnuftet
har orätt. Herr d’Alembert är bättre metafysikus än min herre: han kände
utan tvifvel ganska väl denna sanning, äfven då han skref det yttrande,
som min herre åberopar sig, utan att anföra det. Min herre bör lära sig
högakta stora män och läsa någon god logika. Min herre bör låta under*
rätta sig att Jerusalems förstöring icke utplånat verldens kärlek för Titus,
likasom ett enda förnuftigt ställe i min herres kritik icke utplånat
löjligheten af de öfriga. Min herre bör lära sig väl känna en sak innan han
yttrar sig derom. Min herre bör vara modest. Min herre bör veta att
man icke skrifver en historia på vers. Min herre bör hafva vördnad för
allmänheten. Min herre bör älska sin förläggare såsom sin
kristendomsbro-der. Min Jierre bör icke granska. Intet är så nödvändigt för en granskare
som att hafva rätt. Denna gången har min herre förnuftet emot sig, och
detta är en liten olägenhet. Min herre har det svenska hjertat emot sig:
det är också en. Min herre har till all olycka äfven skaldekonsten emot
sig.»–-«Törhända är det ingen, som man ur flere skäl bör förlåta
att hafva varit hjelte än Gustaf Adolf; min herre ser häraf att man icke
skrifver skaldestycken som avisor; att, för att döma om hvad en poet kan
säga eller icke, bör man genom någon poets läsning hafva inhemtat
åtminstone idé om skaldekonsten; och ändtligen att auktor i sanning icke kan
draga mycken fåfänga af den stora heder min herre genom sin granskning
säger sig hafva bevisat honom.» ‘
På ett annat ställe hade odeförfattaren tillropat
den nyfödde thronföljaren: «Dö i din födslostund, om du
ej lär regera». Kellgren hade dervid gjort den
anmärkningen att: «Detta hade passat sig i Dygdens eller
någon annan gudinnas mun, men af herr Leopoldt är det
ett nog starkt uttryck». Anmärkningen är i-högsta grad
betecknande för den låga kritiska ståndpunkt, hvarpå
Kellgren ännu befann sig, och för den platta, prosaiska
smak, som ännu med ofelbarhet afkunnade sina domar
öfver fantasiens skapelser. Också utbrister härvid den
unga och ungdomligt frimodiga Leopold med en energi,
som lofvade en mera frisinnad och sjelfständig
utveckling af hans snille är den som i verkligheten följde:
«Ja, det är ett stort fel i skaldekonsten att hafva starka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
