Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det skönas lägsta uppenbarelsesätt och står på dess
yttersta gräns. Denna den Kellgrenska kritikens
theo-retiska sats utgör likväl intet förhastande: den är en
öppen bekännelse af dess åsigt om det högsta i poesien,
hvilket man tydligen ser, då man genomögnar de
poetiska alster, som innehållas i Postens första årgångar,
och som äfven, ehuru mindre uteslutande, förekomma i
de senare: de utgöras af epigrammer, invektiver,
anekdoter, satirer, frivola, stundom rent af skamlösa infall,
alla tillhörande den täcka, retande, kittlande genren,
när de ej rent af nedfalla till den fräcka. Men nog ser
man med förundran Homerus och Milton nämnas såsom
stora skalder i Sjelfva tillämpningen af den framställning,
hvars inledning går ut på att göra poesien till ett blott
retningsmedel för sinnena. Sjelf insåg författaren ännu
icke den ofantliga inkonseqvens, som han härigenom
begick, och som han nödvändigtvis oupphörligt måste
begå med den falska och trånga grundprincip, från
hvilken han utgått, att inskränka det sköna till det täcka.
Sådan var den nya smaklära, sådan den nya poesi, som
Stockholms-Posten ville skänka den svenska allmänheten.
Det var, som man ser, ej stort att bjuda på: några
nedfallna smulor från den franska poetikens bord.
Lyckligtvis räddades Kellgren åt den svenska litteraturen af sin
goda genius, som efterhand skakade smutsen af sina
vingar.
I öfriga punkter såg sig Kellgren temligen snart
vederlagd i sin egen tidning. Det var naturligt att en
så obetänksam utmaning till alla kristligt sinnade, eller
i allmänhet till alla grundligt bildade, snart skulle
upptagas. Också uppträdde nästan omedelbart *) en
stridslysten kämpe, som väl bar sig något ondsint och*
klumpigt åt, men likväl förde sin strid med så goda skäl,
att han väl förtjenar en viss uppmärksamhet. Strängare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
