Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fråga: Äro verser någonting eller ingenting? Svar: Qui bene distinguit,
bene docet. Vers äro af mångahanda slag. Satirer, epigram mer, visor på
vackra melodier, sjelfsvåldiga och vällustiga målningar, equivoquer, jeux de
mots, små epistlar till Chloe kunna alla komma under namn af
någonting; men allt hvad är sublimt eller didaktiskt eller fint eller till någons
beröm kallas ingenting.
Fråga: Äro tidningar (d. v. s. underrättelser om timade händelser)
någonting? Svar: Ja, så ofta de innehålla något väl oförmodadt och otroligt
och framför allt inte äro omständliga.
Fråga: Äro kritiker någonting? Svar: Ja, om de blandas med mycket
skämt och sarkasmer, hålla sig mera vid ord än saker, mera vid allusioner
än bevis.
Fråga: Äro recensioner någonting? Svar: Ganska sällan, om ej af några
Dictionnaires cf Anecdotes, ReceuiU de bonmots etc.
Fråga: Äro nyheter någonting? Svar: Ja, om de äro väl scandaleusa,
väl späckade med malice.
Fråga: Är beröm någonting? Svar: Ja, det ironiska.
Fråga: Är artikeln prester någonting? Svar: Nej, absolument
ingenting hos den delicatare klassen af läsare; men för resten vilja de mycket
säga. Hvarföre skulle väl Holmberg (Stockholms-Postens förläggare) annars
vara så envis att få behålla denna artikeln.
Fråga: Äro befordringar och döda någonting? Svar: Ja, för
landsorterna.
Fråga: Kan ingenting blifva någonting? Svar: Jo, om man framför
ett vettigt och allvarsamt stycke sätter en narraktig rubrik, gör ingressen
löjlig och inflickar till vissa distanser ett och annat fall, det må höra till
saken eller icke.
Fråga: Kan någonting blifva ingenting? Svar: Ja, om man ofta
brukar det, och i synnerhet om det är långt.
Dessa få frågor och svar torde kunna tjena till en liten katechismus
för dem, som vilja begynna att skrifva ett dagblad och som NB. tillika
vilja sälja det. Läsning har i vår tid blifvit ett slags dissipation, likasom
promenader och spektakler. En auktor bör ej vara en läromästare, som
upplyser sin läsares förstånd, utan en arlekin, som öfvar honom att göra
cabrioler.
Sedan jag nu visat huru onyttigt och dåraktigt det vore att hos oss
vilja utgifva en veckoskrift sådan som Spectator, vill jag äfven låta se huru
omenskligt och skadligt det tillika vore.
Supponera att en skrift, som vore ämnad att upplysa vårt förstånd,
att utoda våra fördomar,1 att borttaga våra dårskaper m. m., supponera,
säger jag, att den skulle läsas, ja äfven läsas utan att somna dervid (hvilket
vore så mycket värre, som sömnen afhåller från mycket ondt); supponera
det allmänheten skulle vata nog galen att förändra sitt tänkesätt efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
