Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det sköna och höga». Då han säger att den italienska
målarkonsten är «blott en kopia af naturen» uttrycker
han sig väl icke adequat, men hans mening är den
rig-tiga. Han vill nemligen säga, att den italienska
målningen är en idealiserad, en renad bild af naturen, då
’deremot den holländska är «naturen sjelf», d. v. s.
naturen i sin yttre orena verklighet. Han underkänner
dermed det realistiska i holländarnes konststräfvanden,
likasom hvarje konstdomare, som med stränghet
fast-håller sitt anspråk på ren skönhet, på idealisk
framställning, utan att medgifva någon rätt åt det komiska eller
humoristiska eller ens det skarpt karakteristiska. Derpå
grundar sig äfven det företräde, som han obetingadt
tillerkänner de gamle. Sådana yttranden förebåda
Ehrensvärd, som likväl först tre år senare utgaf sina
konst-filosofiska skrifter.
«Utom de klassiska aaktorerna», fortfar författaren, «läs en och omläsen
de förnämsta kritici, Horatius, Boilean, Longinus. Det är skada att denna
senare är litet eller intet känd af våra unga poeter. Om ej annat skulle
dock Boileau’8 öfversättning rekommendera honom hos eder. Han är ibland
de skribenter, som ej visa allt hvad de äga vid första läsningen. Han är ännu
ny vid den tionde. J skolen beundra med hvad säkerhet han utmärkt det
sköna, det medelmåttiga, det odugliga. J skolen finna honom värd den
högaktning han vunnit af tjugo sekler.»
«När J skrifven, tagen ej er samtida allmänhet till domare.
Föreställen eder en allmänhet, bestående af Virgilier, Horatier, Voltairer, Raciner
och Poper. Kunnen J skrifva något, som J ären säkra att detta publikum
gillar, gifven då ut det. Låt edra samtida häckla eder, fördöma eder, J
ären ändå säkra om odödligheten.»
«Tron ej att det sublima består i att tala om solen och åskan och
stjernoma eller i andra höga ord, hopade på hvarandra. Longinus har
omtalat tre källor till det höga, utan att nämna solen eller åskan i någondera.
Den första, säger han, är en viss höghet i själen, som är en skänk af
himmelen, och kan ej förvärfvas. Ett lågt och krypande snille kan aldrig tänka
högt. Den andra består i det pathetiska eller en enthusiasm, som rör och
tjusar. Den tredje uppkommer af figurerna, af ädla uttryck, och ordens
sammansättning i all deras prakt och värdighet. Det höga, säger han
vidare, upphöjer själen hos den, som hör det, ger henne en högre tänke
om sig sjelf, liksom hon (sjelf) frainbringat det som hon blott Ätt höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
