Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ensliga skuggor
Kärlekens suckar.
Hör, ljuf i hela Naturen,
Hör skönhetens himmelska röst!
I lika gående svarande fläktar,
Hon talar till själen,
Hon strömmar i sinnet:
Med suckars tysta, eviga rop,
Hvad söker det ljufva, kännande hjertat?
Bet lika, lika,
Det svarande!
I tonernas sång
Så lockar ljudet det älskade ljudet!
I lika språng
De följa hvarannan till himmelska ethern.
Hör, ljuf i svarande toner,
Hör rimmets gudomliga sång!
Konstens fina, veka hand
Bildande gaf det lätta behaget;
En ljufhetens engel satte sig der!
En ljufhetens engel
Andas och lockar
Och svarar himmelsk och kysser den andre,
I rimmets spelande, lätta behag.
Naturens fria, hårdt, sträft, vildt,
Ar mera friskt,
Men ej så ljuft
Och ej så vekt,
Och ger ej den vällust åt retade sinnet,
Ack, smakar ej så,
Af himlens och englarnes harmoni!
Det är efter denna sång Thorild tillägger de
redan anförda orden: «En tio grader större skald än jag,
skulle upphöja rimmet så förtjusande att hela verlden
ville skrifva orimmadt».
Detta sätt att polemisera retade Kellgren till den
grad att han författade och utgaf sitt namnkunniga «Nytt
försök till orimmad vers», hvarmed han åsyftade att
krossa Thorild och alla andra poetiska svärmare. Hvad
han dermed i första rummet uträttade, var att göra
Thorild till sin fiende för lifvet, hvaraf för Kellgren upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
