Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stodo mångfaldiga obehag, som förbittrade hans lefnad,
och ur hvilka han slutligen icke kunde hjelpa sig utan
bistånd af en annan skriftställare, som han äfven i sin
ungdom djupt förolämpat, men som var för
ädelmodig eller för smidig att söka någon hämnd, nemligen
Leopold.
Thorild fortfor emellertid, såsom jag förut berättat,
att då och då skrifva i Stockholms-Posten. Annu samma
år igenkänner man hans stil i en anmälan af den nyss i
svensk öfversättning utkomna Werthers Lidande. «Ack,
läs det, allt hvad själ och en bättre känsla har! Det lilla
snillet finner konvulsioner der: det ädlare rörelse;—stark,
sann, gifvande tårar och lycksalighet Jag vet éj —:
det har "kanske förlorat i öfversättningen. Men ändå,
om ni läser det utan förömmande (sic), utan en enda af
dessa själens tårar — tro er aldrig född för den starka
och höga känslan! gå och lef bland fransosernas evigt
artiga spelscener. Det är en förtjenst, — det är ett
drag af känsla, smak och snille att hafva gifvit oss
Landtpresten i Wakefield och Werther: det är att hafva
mycket deltagit i den gudomliga bördan att röra och
behaga, att upplyfta hjertat och tanken.»
Mot slutet af året förekommer en recension öfver
Lidners Spastara af Thorild *). Den är till sin hållning
öfverspänd, men innehåller vackra sanningar.
«Om granskaren delar snillets skicklighet, så lottar han ock dess
fortjusning. Han har samma lifliga nöje att fatta och känna den nya
skönheten, som snillet att frambringa den. Begärligt söka hans blickar i denna
höga naturen, der snillet verkar. Ofta möter dem en strimma; ofta en
ljungande stråle; någon gång ett fenomen, ett bloss.»
«Detta är Spastara. — Spastara, Spastara? Jag förstår dig, ovän!»
«Ett bloss är ej en sol; har ej dess starka, evigt varande eld; dess
höga, rena, blifvande väsende. Men gläda ej andra ljus dödligheten?
Uppväga ofta tnsende strimmor förunderlighetén och skönheten af ett enda,
också något vildt, bloss?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
