Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len inrättade Vitterhets-akademier tyckas icke vara
tjen-liga till det endaste, hvartill de kunde synas dugliga,
att sätta snillen i rörelse och frambringa
odödlighetsverk. Om icke särdeles filosofiska ämnen någon gång
gifvit anledning, så finner man ganska sällan, att något
snille af första rangen, om icke i yngre åren, velat ingå
i täflan vid deras prisämnen; ty det är en till det
sublima litet bidragande tanke, att man vet sig göra
be-stäldt arbete för en viss summa penningar. Härtill
kommer att en priskandidat nödvändigt måste bära
farhåga för sina tillkommande domare, såsom till stor del
bestående af ledamöter, valda antingen för namnets skull,
för förment skicklighet eller för blotta lärdomen, men
som för öfrigt hvarken hafva smak eller snille. Alla
stora sällskap sysselsätta sig dessutom så mycket med
småsaker och onödig grannlagenhet, att när vid en så
beskaffad domstol en hvar skall gifva sin mening öfver
ett inlemnadt snillefoster, kan samma foster icke obeqvämt
förliknas vid den medelåldriga mannen i fabeln, der
tvenne fruntimmer af olika smak och år afryckte så
länge det ena de svarta håren, och det andra de grå,
tills han omsider blef helt skallot. För öfrigt är det i
Sjelfva naturen af dessa akademier att regeras af
herr-skande fördomar, så att man hos dem fåfängt väntar
nåd för några starka sanningar, om de än med tidei*
befunnes aldrig så uppbyggliga. Också hafva icke vår
tids Voltairer och Helvetier blifvit tillskapade af någon
Vitterhets-akademi, än mindre Greklands och Roms
stora snillen, som med åtlöje skulle hafva immortaliserat
sådana underliga stiftelser, i fall de på deras tid ägt
rum. Den som icke blott för syns skull utan i Sjelfva
verket vill uppmuntra vitterhet och har ämne dertill,
behöfver endast uppsöka snillen, som visa sig, och sätta
dem i stånd att med heder lefva beqvämligen, men för
öfrigt öfverlemna dem Sjelfva sättet att illustrera både
deras tidehvarf, dem Sjelfva och deras välgörare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
