Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det sanna och sköna, studerar han furstens nycker; i stället att forska
menniskohjertat, utletar han sin herres passioner, och söker att smickra
eller åtminstone ej såra dem. Academie Franqaise ger häraf exempel. Denna
akademi med frihet hade varit helt annat än hvad den är under oket.
Richelieu, som ej var i stånd att göra någon inrättning, hvilken ej syftade
till despotism, och som stiftat Académie Franqaise i afsigt att draga alla
de bästa skribenter till hufvudstaden, af samma politik som han lockade
den mäktigaste adeln till hofvet, nemligen för att försvaga dem och med
mera lätthet hålla dem i tygeln; Richelieu, säger jag, då han för evigt
befastade akademien genom sin ädla frikostighet, pålade han den med det
samma ett evigt träldomsband, genom den sluga stadgan att ingen kan
antagas till ledamot, innan han först vunnit hofvets bifall, Oaktadt han ock
ernått hela akademiens enhälliga röster. Hvad har händt deraf? Det som borde
och måste hända. En stol i akademien har måst sökas genom samma
vägar som en byrå i finansen: genom intriger och kabaler, genom tiggeri och
rekommendationer. Snillets rätt till belöning är försvunnen med favören.
Vid hvarje akademisk vakans, ser man en daglig ström af supplikanter
från Paris till Versailles. Fruntimmer och hofmän äro i rörelse, hvar for
sin favorit-auktor, hvar för sitt bordsnille, hvar för sin sällskapspoet. Hvad
anledning är då att tro att alltid den skickligaste segrar? Lyckan är i
Frankrike, att antalet af goda författare är så stort, och att de bästa ibland
dem ofta bäst känna bivägarne, samt veta nyttja dem till sin egen och
vitterhetens förmån. Häraf händer att bland de 40 akademisterna
alltid funnits några förträffliga snillen. Man måste ock gifva franska nationen
det förtjenta loford, att hos ingen annan monarkisk stat har man sett
författare med lika frihet och dristighet tala sanningens språk; likasom man
äfven bör göra den rättvisa åt franska regeringens upplysning, att den i
senare tider blifvit allt mer och mer tolerant, hvad skriffriheten angår, och
regenterna mera granntyckta om de rökoffer de fordra. Sålunda utsätter
man ej mer till prisfråga såsom i Ludvig XIV:s tid: «Hvilken som är den
största bland konungens dygder?» Emellertid är otvifvelaktigt, att franska
anktorema skulle med dubbel manlighet och styrka upphöja sin röst, om
fruktan för uteslutande från akademien och inneslutande på bastiljen ej
sänkte och försvagade den.»
Efter denna utflygt till den franska akademien
och efter en redogörelse för sina egna tankar om en
Yitterhets-akademis tj enligas te organisation,
framkommer författaren med sin egen åsigt om vilkoren för vitter
produktion. Akademier äro nyttiga att hos råa folk
väcka första smaken för vitterhet, men sedan detta skett
och allmänheten blifvit van att läsa och värdera goda
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
