Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böcker af detta slag, vill den äfven äga dem, och under
antagande att af verkligt förtjenstfulla skrifter tusen exemplar
i Sverge kunna afsättas, skulle författarne vara tryggade
för egentlig nöd. På samma sätt förhåller sig med
deras anseende. I Frankrike, säger artikelförfattaren,
frågar ingen, hvad den eller den auktom är, utan blott
hvem han är och hvad han skrifvit. I Sverge är det
annorlunda, säger han, och för att i vårt land göra sig
gällande, måste artisten, den lärde eller författaren,
vara något, det vill säga hafva rang och titlar. När
den tid en gång kommer, slutar författaren, «att mina
landsmän lärt blygas för så barnsliga fördomar, jag vill
ej säga något värre, när de en gång lärt värdera
hvar-andra efter invärtes förtjenst och ej blott efter ljudet
och glansen; då skall äfven en lärd man, en poet, en
konstnär njuta tillbörlig heder, utan att en gång behöfva
titel af ledamot i en akademi, och således dessa
sällskaper äfven i denna del blifva onyttiga».
De menliga följderna af Vitterhets-akademiers
inrättning skildrar författaren på följande sätt:
«Betraktar man nn tillika de åtskilliga missbrnk och olägenheter, som
åtfölja alla dylika samfund, fel som äro grundade i Sjelfva deras natur, lär
man lätteligen medgifva mig, att det bästa man kan göra, sedan
vitterheten en gång hunnit till ofvan omtalta period, är att åter upphäfva dem.
Samma inrättning, som i förstone bidragit att uppväcka snillet, skall i
längden blifva ett hinder för dess fortfarande tillväxt. Så snart de
akademiska auktorerna utgifvit arbeten i flera slag och dessa arbeten med rätta
vnnnit allmänhetens bifall, straxt göra de häraf den falska slutsats, att
deras smak och stil måste vara den enda goda, sanna och oföränderliga, att
allt hvad som viker derifrån är felaktigt och fördömligt: då talar man ej
om annat än att stifta reglor for smaken och att stadga språket. Hurn är
det möjligt att orimligheten och skadan af en dylik föresats ej faller hvar
och en i ögonen r Hnrn litet måste man ej hafva tänkt på dessa sakers
natur, då man ej finner att smaken måste förvandlas äfven hos en och
samma nation, allt efter dess olika lynne, regeringssätt, seder och upplysning;
att stilen måste förändra sig efter hvar och en författares karakter och
känslograd; och att språkets stadgande, som dock aldrig blir möjligt, vill
säga detsamma som förbud mot dess tillväxt och förbättring, så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
