Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Till slut anför auktor att man i Tyskland nu begynt märka en så
ädel täflan i allt hvad vackert är, och att så många snillen begynna visa
sig, att det, till vitterhetens uppbringande till sin höjd, ej tycks behöfvas
annat än att en Promethée kommer ned med himmelska elden och upplifvar
dem. En omständighet, som mången anser för obetydlig och som ej heller
af vår auktor omtalas, tycks dock till detta ändamåls vinnande vara af
yttersta nödvändighet. Den är att man högaktar sitt eget språk och
brukar främmande så litet möjligt är i tal och ännu mera sällan i skrifter.
Om man på tyska språket satt tillbörligt värde, och om det varit
tillräckligen uppodladt (hvartill hjelpes ansenligen, om det i dagligt tal ständigt
brukas af de förnämare), så hade filosofen af Sans Souci förmodligen
skrifvit sina poemer på modersmålet i stället för att bruka fransyskan; och i
fleras tanke än min felas honom intet annat för att till sin öfriga ära
äfven kunna hafva lagt den, att sätta sig vid sidan af en Voltaire och andra
poeter af första rangen — sannerligen i sig sjelf hvarken den minst
smickrande, ej heller den, hvarpå han sjelf skulle hafva satt minsta värdet» *).
%
Denna uppsats kan gifva oss efterlefvande
anledning till åtskilliga betraktelser öfver förgängligheten af
de menskliga så kallade opinionerna. Den uttalar den
föreställning om den tyska litteraturens värde, som på
den tiden var rådande bland den ojemförligt större
mängden af de bildade i vårt land. Och likväl, när den
skrefs och med bifall lästes, stod redan Lessing på
höjden af sin manliga författarekraft, Goethe hade genom
suia genialiska ungdomsskrifter gjort sitt namn berömdt
öfver hela Tyskland, för att ej tala om Wieland och
Herder och Hamann och Jacobi och Burger och Yoss,
eller ens om Klopstock, näst Luther skaparen af det
tyska skriftspråket, och näst ingen annan skaparen af
den tyska metriken. Och ändå kallades tyska språket
ännu halft barbariskt. Man upprepade detta kungliga
omdöme på god tro såsom ett ofelbart orakelspråk: man
besinnade icke att den stora krigaren och statskloka
fursten, i’ sin inbillade egenskap af filosof och poet var
ingenting annat än en narr, och att hans berömda Sans
Souci bevittnat de otacksamma mödorna att framkrysta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
