Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett manskap af snart sex tnsen sjalar stående troppar i herrar bokhandlares
sold, som säga till den ena: kompilera, och han kompilerar, och till den
andra: sätt öfver, och han öfversätter; ett land, hvarest ni näppeligen
finner någon lärd, som inte sitter till reds att på minsta vink af en betalare
skrifva sig hufvudstupa in i hvad materia ni förelägger honom, det må
vara mathematik, theologi, fysik, poesi, metafysik, den må ligga inom
eller utom menskliga fattningskretsen, må böra utföras på sex hundra eller
sex sidor, men heldst på sex hundra; ett land, som håller två stera
marknader om året på bara nya böcker, hvarest herrar bok-grossörer från alla
tyska landsändar grossa sins emellan med det halfårets tysk upplysning,
som de beställt till visst pris och visst antal hos sina betjenter, professorer
och skribenter af alla klasser, och hvaruppå de vid påsk och michelsmässa
debitera voluminösa inventarier; ett land, kort sagdt, hvarest skrifsmittan
trängt sig så ut i hullet af lärdomskroppen, att ibland tingens eviga
väsenden det knappt skall gifvas ett slag af almanackor, som man icke drifvit
ut ur sin innerliga möjlighet, och knappast någon sak, något ämne, hvari
man icke beqvämligen skulle kunna uppvisa tre eller fyra, som rent
afskrif-vit hvarandra; det skulle tyckas, säger jag, som ett sådant land, så
hemsökt af lärd ohyra, förtjente ömma själars medlidande. Men sådan är
menniskan: ingen vill vara beklagad; ingen, icke ens den halfuppätna
guldmak aren eller den tyska belespriten; utan här gäller det danska ordspråket,
som säger något groft, men som säger rigtigt och fullt af
menniskokänne-dom: «Det angår icke den ena hvad den andra har i sin föll». För öfrigt
hindrar icke detta (sota ni synes befara) att ju Tyskland ägt och äger stora
männer, stora författare i alla grenar af litteraturen; en Suther (Sulzer?),
en Eberhard, en Spalding, en Mendelsohn, en Wieland, en Klopstock, en
Rami er, en Lessing, äro alla eviga namn, som icke nämnas utan med
vördnad af någon kännare i filosofi och vitterhet; och de egentliga
vetenskaperna kunna uppvisa ett kanhända ännu mycket större antal
hufvudförfat-tare. Men ni bör veta, min herre, att de allskrifvande tyskarne icke haft
några större begrinare än Sjelfva dessa litteraturens hufvudmän, som man
kan se nästan öfverallt i deras skrifter och i synnerhet i de journaler,
hvar-uti de deltagit. Till exempel: Allgemeine Deutsche Bibliothek, Bibliothek
der schönen Wissenschaften, Briefe iiber die neueste Deutsche Litteratur,
Neueste Bibliothek der schönen Wissenschaften, flera att förtiga. Menzel,
som i flera tomer upprepar blott de lefvande tyska författare tillika med
deras skrifter, skonar dem så litet, att han i sitt företal tydligen gäckar
deras myckenhet, dårskaper och obetydlighet. Men den som i synnerhet
här förtjenar att åberopas är den stora tyska bokkännaren, den lärda och
qvicka Nicolai, bokhandlare i Berlin, som visserligen här äger vitsord, om
någon bör hafva det. I fall ni sträckt er bekantskap med tyska språket
längre än till bönböckerna, så läs till exempel hans Sebaldus Nothanker,
Sebaldi samtal med den gamla magistern på tryckeriet, som tillbragt trettio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
