Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är i sin vindskammare vid korrekturen af det som der blifvit tryckt, ock
jag tror att det temligen skall korrigera den kateches ni läst för
recensenten öfver den kristliga kärleken till tyska auktorer.
Hvad Lavater i synnerhet beträffar, så skattar jag vissa hans
egenskaper så väl som ni, och jag känner dem, kanhända, bättre. Jag vet ock
icke att en författare kan begära större rättvisa af en utländing än hans
egna landsmän gemensamt göra honom. Det står verkligen så till med
denna skribenten i sin anktorliga medelpunkt, att större delen af periferien
gungar af skratt vid hvart nytt foster, som han .tränger fram till verlden.
Han är så illa handterad af nästan alla möjliga journalister, att han aldrig
törs läsa någon lärd tidning förrän någon af hans vänner förut haft omsorg
att pröfva om den är lättsmält nog för den fromma mannens egenkärlek.
Det ni säger om hans fysiognomiska förtjenster, gör er misstänkt för att
aldrig hafva läst ett ord af hvad så mycket vettigt folk, och ibland dem
en Lichtenberg i synnerhet, skrifvit emot hans fragmenter. Men jag
skänker er hans goda egenskaper ovägda. Ju mera han då genom sitt snille
och sitt hjerta kunde vara nyttig för religion och sedolära, ju
oförståndigare handlar han, när han genom en affekterad besynnerlighet utsätter sig
för deras åtlöje, som han skulle uppbygga. Om en författare är klok så
stöter han icke, för att synas frimodig, alla bland menniskor antagna
begrepp om modesti och auktorlig anständighet. Han håller icke på i tid
och otid att med en styf arm trycka publikens nacke under oket af sitt
lynne. Han betraktar sig icke såsom den första meridianen i litteraturen,
hvarifrån graderna böra räknas af all slags lärd förtjenst. Han skrifver,
med ett ord sagdt, icke en bok om sin egen per An, hvarest han på hvar
sida säger med ett slags sublim skamlöshet: «Jag är en märkvärdig man»;
ty det händer att man i stället finner honom en märkvärdig narr, och det
skadar troligen verkan af hans öfriga goda egenskaper. Jag är naturligen
icke arg: jag kan icke hata menniskor, och få kräk förtjena det; men den
som lefver något ibland dem lärer sig småningom förakta dem. Och, i
sanning: när jag betraktar planeten Lavater tillika med hans nyss upptäckta
satellit; när jag ser den ena stora mannen i Schweiz predika dygd och
kristendom ur en ton, hvaråt hela Tyskland skrattar honom upp i ögonen,
och den andra på denna sidan om Östersjön försvara hans sällsamheter a
priori, i en platt svensk, platt kristlig sermon, så välsignar jag himlen,
som gjort alla luftstreck lika rätt, och som icke låter något land lida brist
på galenskap»–*).
I sammanhang härmed är tid att kasta en blick
på de mystiskt-vidskepliga rörelser, hvilka så väl i vårt
fädernesland som annorstädes började yppa sig, en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
