Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tivitet hos dessa syner. Han utgår härvid från den
förutsättningen att liksom det gifves en natur, som står
under menniskan, så gifves det äfven en natur, som
står öfver henne, och hvilken skulle kunna meddela
sig åt henne på sinnligt sätt, det vill säga genom
intryck på hennes sinnen, yare sig nu på hennes yttre
sinnen eller på dessa subtiliserade till ett så kalladt
inre sinne, som i Sjelfva verket icke kan vara något
annat än menniskans allmänna förmåga af förnimmelse,
så att säga den i hennes inre sammanfattade urgrunden
för de yttre sinnena. Häremot måste vi göra den
invändningen, att menniskan väl icke utan skäl kallas
naturens höjdpunkt och krona, såsom den högsta yttringen
af naturens alstringskraft, såsom det väsende, i hvilket
naturen ingått förening med anden. Såsom sådan
behöfver menniskan väl icke öfver sig erkänna en högre
natur, men väl en andlig verld, hvilken dock icke är
någon verld af andar eller vålnader, utan den rena
andens verksamhetsfält. Naturen meddelar sig åt
menniskan medelst hennes yttre sinnen, och allt som
förnim-mes af dessa sinnen måste vara naturligt eller också
falskt: andens verld deremot är för menniskan åtkomlig
endast genom hennes tanke, så att äfven naturens lagar
först genom tanken införlifvas med hennes andliga verld.
Allt hvad som från andens verld föregifver sig komma
till hennes kännedom genom sinnligheten kan
följaktligen icke.vara annat än ett bländverk, så vida det’ icke
är ett afeigtligt bedrägeri. De så kallade andesynerna
innehålla redan från början en sjelfmotsägelse:
antingen tillhöra de naturens eller andens verld. Naturens
verld kunna de ej tillhöra då Sjelfva deras tillvaro är
ett upphäfvande af naturens första lagar, i det de då
skulle vara oberoende af tid och rum, tingens allmänna
tillvarelseformer; andens verld tillhöra de ej heller, ty
de äro förnimbara för sinnena, äfven om deras gestalt
reduceras till blotta konturer eller färger, och deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
