Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta nonsens med dess motsats vett eller 8éns, finner man tydligen att*
om det senare är nödigt för verldens bestånd, så är det förra
oundgängligt för dess lifaktighet och nöje. Ja, jag skulle kunna fysice bevisa att
nonsens hos en del menniskor är alldeles nödvändigt till Sjelfva förståndets
utveckling och fallkomnande hos andra; ty det är vissa strängar äfven i de
bäst organiserade hjernor, som aldrig få någon tontu om de ej frapperas af
dårheten. — Men jag lemnar detta och hänvisar endast till den
vederqvic-kande nyttan af nonsens, det må förekomma i umgänget eller i böcker.
Visa mig ett sällskap af tunga och allvarsamma miner, der man talar
långsamt och lakoniskt under långa intervaller af tystnad, der man trängs om
fensterlnfterna, der man bjuder luktvatten, torkar sig i pannan, gäspar
bakom solfjädern, oeh slutligen proponerar sång eller spelbord. — Jag
säger er genast: der är för mycken sens. — Men hör på: der stannar en
vagn vid porten. Släpp in moster Dorothea, farbror Harpagon och kusin
Gximace. Märker ni förändringen? De hafva knappast trädt inom dörren,
och redan äro skuggorna försvunna af alla ansigten, de hopkrympta skratt»
musklerna delierade, och man arbetar nu nästan lika mycket att tygla sin
ro, som nyss förut att dölja sin ledsnad. Orsaken? Det har kommit
n<y»-sens i sällskapet. Eller hvad kallar ni annars gummans rolighet, som med
fausse queue och målade kinder gronderar öfver den cruela vanité, som
ruinerar detta detestabla tidehvarf? Eller huru nämner ni sammanhanget
uti farbrors uppförande, då han slår sig på sin uppsvällda mage och svär
med pontacksluktande eder, att tidens hårdhet förstör honom, att han med
hela verlden inom kort måste krevera af hungersnöd. Jag begär ej edert
omdöme om unga Grimace, som, figurerande mot sin lätta skugga, ger sig
t— dj— att ingen förtjenst mer blir belönt i verlden.»
«Det förträffligaste af allt är likväl det auktorliga nonsens. Som det
gemenligen aldrig kommer från andra än dem, som hafva ett verkligt genie
för saken, och det alltid är mera arbetadt, så är det fullkomligare till sin
natur; och som det genom den välsignade tryckfriheten sprides ut kring
hela verlden, som det kan njntas hvar som helst, i sällskap eller i
ensligheten, i sjukdom eller i helsa, så är det oändligen vidsträcktare till
sin verkan. Det är otroligt hvad jag finner mig väl af snillearbeten af
denna art. Med dem fagnar jag mina vänner i stället för politik, som jag
sjelf hatar, och i stället för förnuft, som min hustru intet tycker om, med
dem roar jag mina barn i stället för skallror och piphästar; ja, dessa slags
arbeten utgöra för det mesta min medicin. När mina plågor ansätta mig,
jag menar gikten, som stundom grasserar jemmerligen i mina fötter, så
plundrar jag aldrig apotheket som andra: jag går endast till min bokhylla,
öppnar mina auktorer och tager, efter omständigheterna, ett, två till tre
blad nonsens, det må heta politiskt, vittert eller filosofiskt (hvartill jag
äfven räknar det theologiska såsom det högsta och yppersta), och det
underlåter aldrig att åstadkomma en märklig lindring. Jag älskar derföre, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
