Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utur Svenska Parnassen införda; men emot ett sådant föregifvande kan
myc-ket invändas. Det vore ju, for att blott nämna en helt liten omständighet,
den allrahögsta dårskap, värd generalskapet vid det berömda kalottiska
regementet , att låta således drabba på Homerus ett enskildt agg mot dess
öfver-sättare. Men antagom en sådan händelse: ntgifvaren af Svenska Parnassen
har ändå skäl att gratulera sig. Det är ju i alla fall drägligare att hafva
en apa i sina fjät än ett vissi annat litet kräk, kändt af sin bitterhet och
sina närgångna tänder.....Man vänder sig om, ser på den lilla gyck-
lande, ler deråt och fortsätter sin gång. Det är sannt att man stundom
får skäl att med Ennius utropa:
Simia quam similis turpissima bestia nobis.»
Om det i allmänhet är oförsigtigt att inlåta sig i
svar på åtlöjet, så är det rent af en olycka att göra det
klumpigt och oqvickt. Detta var händelsen med
Regnér. Också blef han på exemplariskt sätt tuktad
der-för. Leopold var, i synnerhet under dessa sina lifliga
ungdomsår, icke den man, som någon fick ostraffad t
förnärma eller ens motsäga. Han eftersträfvade redan nu
den litterära diktatur, som han sedan för en tid
verkligen lyckades tillegna sig. Hans straffskrift till
Regnér lästes ett par dagar senare i Stockholms-Posten
(N:o 50):
oJag är den förkrossade fortsättaren af Achillis vrede, som haft den
olyckan att väcka min herres, och den förödmjukelsen att förblandas med
min herres person. Jag är förtviflad, min herre, att hafva skrifvit såsom ni;
men jag är ej saker till er olyckligt väckta ifver! Ni är, emellertid, just
grekiskt arg.’»
«Förgäfves vill jag öfvertyga er att jag öfversatt dessa rader ur
Homerus för min räkning och icke för er räkning: och att det är mitt sätt
som ni påstår vara ert sätt: förgäfves säger jag er att jag tagit denna
tonen af ingen: ni svarar mig, Achilliskt rasande, att jag tagit denna tonen
af er: och likaså fåfängt ropar jag till mitt försvar, att sådant är mitt
snille: ni ropar tillbaka, och ännu högre, att sådant är ert. Hvem kan
skrifva så platt? frågar den förundrade läsaren. Hvilken annan än jagP
svarar ni med häftighet, genom trycket; påståendes att man stulit er konst,
er versart, edra rubriker, och att man velat göra lycka under ert namn.»
«Se här min bekännelse: jag har kallat min öfversättning, liksom ni
er, «Försök att öfversätta Homerus», efter det icke var ett försök att
öfversätta Virgilius, och vidare: «Prof nr grekiska vitterheten», efter det icke var
ett prof ur den latinska. Jag har börjat vid den 130:de versen, efter ni slutat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
