Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid den 129:de, och emedan, efter de djupsinnigaste författares reglor, all
fortsättning begynner der någon upphört. Men ni är despotisk: man får
icke öfversätta ur den bok ni öfversatt: man får icke nyttja de ord ni en
gång brukat: man får icke hafva den stil ni behagar äga. Innan kort
förbjuder ni oss väl äfven att tala det språk ni talar och att skrifva med samma
bokstäfver hvarmed ni skrifver. Alla öfversättares öfversättare! haf
medömkan med mig! Kunde jag hafva haft den tanken att vilja skrifva som ni?
Är det troligt att den, som vill blifva läst, med flit antager er stil? väljer
er till sitt mönster? Ack, min herre, var försäkrad, att man icke skrifver
på det sättet utan af pur dumhet. Om ni visste hvad det kostar en
rim-mare att se sina skrifter tagas för edra!»
«Ni påstår att ni haft en apa i edra ijät och icke en hund. Cest bien
lä, la naweté grecque! Och denna varelse, som följer er så nära, Önskar
ni er tillfälle att känna och omarma, som det synes, i den öfvertygelsen
att det är en apa. Ni är således ganska öfvertygad att man icke kan skrifva
så eländigt utan att efterapa er. Det är åtminstone att vara originellt
usel. Men tro mig, ni känner illa naturens krafter: jag håller det icke för
absolut omöjligt, att någon ännu slätare rimmare i framtiden kunde
uppstå; ty de förflutna tiders erfarenhet är icke tillräcklig för att afgöra hvad
naturen möjligen förmår, allraminst i nedstigande: ni är sjelf ett bevis
derpå. Fastän jag medgifver, att en sådan mycket bör hafva profiterat af er
läsning, bör, att jag så må säga, hafva sunkit i edra spår, likasom man
säger att Virgilius höjt sig på Homers skuldror.»
«Emellertid, min herre, tillåt mig fråga er inför så mycket hederligt
folk, som händelsevis kunnat fålla ögonen på edra hämndedomar i
Stock-holms-Posten: är det ädelt gjordt att så tyrannisera en fattig versmakare,
blott derföre att hans rim äro äfven så usla som edra? Visa mig, om ni
behagar, hvad privilegium ni äger att vara den enda platta författare i vårt
land. Jag medgifver eder utan tvifvel det vara högst nog: att en enda som
ni får skrifva ridikult i fred, och att för öfrigt en hvar, som ägde så
tvetydig talang för vitterheten, så bevisligen rubbade kritiska sinnen, så
anti-boileanisk, så anti-anakreontisk, anti-theokritisk, anti-horatiansk, anti-popisk,
anti-homerisk smak, borde inom sig sjelf blygas att någonsin för dagens
ögon framlägga sitt rimkram. Men jag väntade mig icke att det skulle
vara ni, som skulle jaga sådana ur de allmänna papperen. Den kraftigaste
satir man kan göra öfver edra arbeten är således att skrifva som ni? Min
herre, ni smickrar mig oändligen. Ty låt oss nu ponera det hafva varit,
min afsigt att‘härma eder sångkonst, för att låta er hos en annan erfara
skränet af er stämma, kunde jag hafva lyckats bättre än jag gjort? Kunde
man njuta en fullkomligare seger än den ni sjelf lemnat mig, då ni
tydligen igenkänt er sånggudinna i det plattaste menniskofjäder kan framalstra.
Kunde jag ändtligen genom en större väl gerning förtjena den läsande
allmänhetens tacksamhet? Med en panna af jem emot alla kritiker, har ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
