Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P& ett oerhördt sätt hämnat er med att lika så ofta förnya upplagorna af
edra rimalster, som man gjort sig den fåfänga mödan att med skäl och
förnuft föreständiga er deras oduglighet: en landsplåga, min herre, som folket
ropar att undergå, och hvarmed ni så ofta slagit oss, att vi hädanefter med
rysning känna faran att röra vid allt det som flutit ur er penna.»
«Jag vore verkligen rätt nyfiken att veta, i hvilketdera af de lärda
språken min herre gjort de största framstegen: i grekiskan, hvarutur ni
öfversätter på sätt, som vi redan afhandlat, eller i latinen, hvarpå ni tycker
att ert utseende har likhet af en apas. Ty, tag mig icke det ogunstigt opp,
den latinska vers, hvarmed ni slutar er sista kungörelse i Stockholms-Posten:
^<Simia, quam similis turpissima bestia nobis», betyder ord ifrån ord, på
svenska öfversatt, ingenting annat än detta: «Sjelfva apan, det otäcka
kreaturet, huru lik är hon icke mig!»
«Jag är långt ifrån, min herre, att tro saken så förhålla sig, och om
än verkligen så vore, är det dock en ganska ovanlig sak att en författare
sjelf gör allmänheten ett sådant förtroende. Förgäfves har man velat
öfver-tyga mig att ni fattat detta filosofiska beslut för att, så godt ni kan,
ersätta den ledsnad edra poemer förorsakat, och för att åtminstone en gång
i er lifstid roa allmänheten. Om naturen än förlänt er den gåfvan att
divertera publiken mera genom ert utseende än genom edra skrifter, gör
jag er i medborgerligt afseende dock nog rättvisa för att tro er icke böra
och icke vilja betjena et deraf. Jag vill vara öfvertygad, om ni tillåter
mig det, att det är mig, er vederpart, som ni här velat likna vid en apa
(ty ni är satirisk), och att, förmedelst någon glömska i språket, hvilket ni ’
bättre förstått i er ungdom, ni bedragit er på poetens mening och trott er
säga med hans ord: huru lik är du icke en apa! då ni i det stället
sagt: huru lik är jag icke en apa! Ty det latinska nos är, såsom
ni påminner er, när det brukas singulariskt, alltid det svenska jag
och betyder aldrig du eller en annan person. Jag vet ej, min herre, om
jag tjenar er med denna förklaring. Man försäkrar mig att del skall
gifvas vittra varelser, som heldre skulle låta sig behaga att se ut som ni
säger, ja, som heldre skulle samtycka att för hela deras lifstid omskapas
dertill, än gifva sig skyldiga till en sådan okunnighet. Vare huru det vill,
mig anstår ej att på ett oanständigt sätt missbruka er missägelse, för att
retorquera på er ett skällsord, som ej höres utan ibland den lägsta slödder;
jag tror höfligen att ni snafvat litet i latinen och att ert utseende
åtminstone är menskligt, hvilket jag uppmuntrar er att icke förneka genom er
skrifart. Men tillåt mig likväl att af denna anledning vänligt påminna er.
huru angeläget det är att väl förstå den latin man citerar, likasom den
grekiska man öfversätter.»
«Ar det möjligt, som ni säger, att ni nödgats gifva vika för ovett?
Bet har då säkert varit någon usel poet, hvars rimmerier ni begabbat?
Någon utgifvare af en slags poetisk journal, hvars osmakliga kritiker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
