Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu osmakligare loford ni med anständighet bestraffat? Någon vitter
im-bécile, hvars vanmakt ni blottställt? Någon näsvis öfversättare, som med
sina krypande rim förpöblat Anakreon, Moschns, Homerus och allt hvad
den vältaliga ålderdomen äger stort och heligt? Det har säkert varit någon
sådan, min herre, som ni broderligen velat skrifva till rätta, och som
belönat er för er möda med de vittra hedersnamnen af hand, apa, otäck best
m. m. Vitterheten har thyvärr exempel af sådana, som af äfven så
sällsynt högmod, som rar vanmakt att producera sig, fallit in i ett slags
luna-tiskt radoteri; derifrån åter i ursinnighet; och som ropat: mord! rån! police!
echavotte! skarprättare! när någon sagt dem i förbigående: « Bevars, min
herre, hvad edra omdömen äro ogrnndade! hvad denna öfversättning är
slät! hvad dessa verser äro illa gjorda!» Det bästa råd, min herre, man
kan följa i anseende till sådana är, jag märker det, att med ett djupt
forakt öfv erlera na dem åt ödet af deras galenskap, och att för öfrigt aldrig
fatta det fåfänga förslaget att knrera egenkärleken ntan naturgåfvor. Pope
har rätt:
’T is best sometimes your censnre tö restrain,
And charitably let the dull be vain.
Your silence there is better than your spite,
For who can rail so long as they can write?
Det är uttydt:
Hväss ej kritikens egg till oupphöriigt krig.
Låt af/ barmhertighet den platta yfva sig.
Här likar mer en vis att tiga än att kifva.
Hvem orkar gäcka dem, så tidt de orka skrifva?»
Ehuru man icke kan undgå att skratta åt ilera
lyckliga infall i denna stridsskrift, måste man bekänna
att den till hela sin karakter är pojkaktig och
öfver-modig, helst när man besinnar att den är riktad mot
en man af så stora förtjenster om sin tids litteratur som
Gustaf Regnér. I synnerhet är försöket att vränga hans
tydliga mening med citaten af den latinska versen i
högsta grad retsamt, så mycket mera som det ej heller
är synnerligen qvickt. Längre fram i samma årgång af
Stockholms-Posten finnes ett nytt angrepp på Regnér,
troligen af Leopold äfven detta, hvari delinqventen i ett
högdraget och tillrättavisande språk får det rådet att
försörja sig med kroppsarbete i stället för att utgifva
en usel tidskrift. Mellertid var det naturligt, att
författare af andra ordningen snart kände sig kufvade af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
