Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt till gräns för sjelfsvåldet? och hvar flyter han? Kan ej
sjelfe-våldet lägga en hrygga öfver honom P
— Gustaf, du är lydd allt ner i dödens rike.
Se dessa gyllne berg! hvad tjusning mig förför!
Så aftonsolen skön i sista molnen dör.
Hur i all verlden kom herr Engzell att placera denna vackra raden
här? Hvarpå syftar den? På Gustaf? På bergen eller på herr Engzells
förförelser? «Jag afgrundslöjen ser» — men jag inbillar mig att de måste
höras. — «Hvad skapar kristallbergens glans?» — «Ack jo, de dricka
solen» –och straxt i noten: «Bibere hymnos, colores, imagines, umbras»
etc., «man tror ju på dessa latinska talesätt?» — men på dessa svenska,
min herre? Dertill fordras S:t Petri tro då han promenerade på hafvet. —
Kung Christiern slutar sitt tal sålunda:
— När jag nog förstörd den låga jorden ser,
Skall jag till himlen gå att störta 9tjernor ner.
Låtom oss anmärka i noten, min herre, att tyrannen utan tvifvel tömt
ett par kannor Rostocker-öl innan han höll denna oration.
Nu några få rader om blodbadet i Stockholm.
Sjnng hur på modrens arm man barnets lifstråd skär,
Hur tröst hon — Gud! hvad tröst! — af samma dolk begär.
Ack sjung, förskräckta skald, hur bålet skyhögt brusar,
Och stinker af det blod, från mördarplatsen frusar.
Hur raseriet den till dödens altar drar,
Som endast sucka djerfs: min man! min son! min far!
Hur ur ett öppnadt bröst tyrannen hjertat sliter,
Och i de dödas ben med vilddjursgrymhet biter.
Stinker! Biter! Man kan ju berätta att Tobias var blind, utan att
precist säga hvad svalan gjorde i hans ögon.
Aldrig ser jag några verser, till H. K. H. Kronprinsen adresserade,
utan att tillika gäspande påminna mig de politiska galimathiader, de
bröllops-, de grafskrifter, de et cetera, som för snart sjn år sedan af en
patriotisk rimmare framkacklades. Af helt annan dyrd äro de strofer, som jag
nu ur herr Engzells skaldestycke vill excerpera.
Af Vasars dygd man vet, du gudars ättling är —
Styr sjelf, ty folket tror att man bedrager kungar —
Tro icke smickrets rop och alla bifallsskri,
Schedin sjelf på en^thron, ve! skulle smickrad bli.
Förakta ej de små och räds ej för de stora —
Ett enda brott af dig ett dygdigt folk förstör,
En enda dygd af dig detsamma dygdigt gör —
Du kan i ödemark ett Eden oss bereda m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
