Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jag har yttrat mina tankar. — Den lyckan är mig förunnad att kftma
ilera sanna filosofer. Deras tänkesätt instämma med mina. Vår auktor har
bedragit sig. För öfrigt, mine herrar (jag tilltalar mina antagonister),
nämner jag namnet Jean Jacques Rousseau–och tror mig hafva sagt nog.»
Jag har redan i det föregående berättat om första
upprinnelsen till oenigheten mellan Kellgren och Thorild:
att nemligen det spända förhållande, som alltsedan år
1782 ägt rum mellan de båda skalderna med anledning af
skaldestycket «Passionerna», upplågade till en fullkomlig
och från Thorilds sida oförsonlig fiendskap, ifrån den
stunden, då Kellgren genom sitt «Försök till orimmad
vers» på ett så grymt sätt förlöjligade sin vedersakare,
men att denne emellertid fortfor att tid efter annan
insända artiklar till Stockholms-Posten. Thorild hade nu
med sitt oroliga och mångfrestande lynne tillkännagifvit,
att han ämnade öfversätta Tacitus och Ossian på svenska.
Såsom bekant är blef ingenting af hvarken med den ena
eller andra pfversättningen. Med anledning af dessa
med pomp och ståt på förhand annonserade litterära
storverk, gaf Kellgren luft åt sitt groll och sitt
sarkastiska sinnelag i följande epigram*):
Hvad strålar af etheriskt ljus
Omsider snillets verld i norden skola lifva,
Sen Ossian och Tacitus
Af än en Ossian och än en Tacitus
På svenska öfversatta blifva?
Men du, som sjelf så öfversvinnelig
I höjd, i djup, i vidd och bredd dig visat,
När du har öfversatt de snillen du så prisat,
Hvem skall sen öfversätta dig?
Thorild var ej den man, som blef sina angripare
ett svar skyldig. Kellgren fick mer än en gång erfara
att han i detta glödande snille städse mötte sin jemnlike,
stundom sin öfverman. Nu hade Thorild dessutom lärt
sig att vid tjenliga tillfällen äfven svänga skämtets och sati-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
