Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, det vackra är den enda, den älskliga Onden, som sätter alla våra
inre organer i rörelse. Det stora, det sublima äro ej rara: de öfverflöda i
naturen; våra ögon äro deraf redan tröttade. Det sublima finnes i skötet
af denna omätliga skogen, af denna gränslösa öken, uti detta ensliga
templets högtidliga mörker: det utbreder sig under firmamentets strålande hvalf:
det höjer sig nr denna vulkan, hvars mörkröda låga upptänder skyn: det
ledsagar dessa majestätiska öfversvämningar: det regerar på denna ocean,
som gränsar till tvenne verldar: det nedstiger i dessa djupa hålor, der
jorden visar sina öppna och sönderslitna inelfvor. — Men det vackra, det
vackra, hvad det är rart! det döljer sig, man måste söka det. Hvar finnas
dessa fina, dessa öfvade ögon, som stå i förtroende med dess gracer? Det
är en flyktig blomma; en stråle bränner, en flägt störtar den. Lycklig den
hand, som kan plocka henne, utan att skada henne! Lyckliga europeiska
nationer! J ägen vackra rum, vackra möbler, vackra fruntimmer och
vackra verser» *).
Man torde, utan fara att misstaga sig, kunna af
den ironiska stilen sluta att dessa artiklar hafva samma
författare, som den i det föregående meddelade uppsatsen
«Om det Täcka». Sjelfva uttryckssätten äro beslägtade.
Årgången 1787 lånar sitt egentliga intresse af de
nu i full häftighet upplågande stridigheterna angående
svedenborgianismen och den öfverhandtagande
vidskepelsen, med hvilka vi redan tillräckligt sysselsatt oss. Af
vitter kritik finnes här föga. En liten uppsats bör jag
dock ej förbigå, då den innehåller ett rätt löjligt
be-gabberi öfver den tidens fransyska sätt att tillreda
tragedier. Den heter:
Bihang till mamsell Vargs Kokbok.
Att tillaga en modern tragedi.
«Tag ifrån Asien, Afrika eller Grekland en sannfärdig mö, till det
minsta dotter af en kung eller brorsdotter af en kejsare.»
«Tag till hennes förtrogna en dame, alltid färdig att skälfva af
medömkan eller förskräckelse, under det hjeltinnan dör och kommer till
lifs igen.»
«Tag en hjelte, som man trott vara begrafven för hundra år sedan,
men hvilken ännu har bibehållit nog lif för att hota och ryta.»
«Tag en vederstygglig menniska, som förtjenar att rådbråkas, och kaUa
honom tyrann tio gånger i hvar akt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
