Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tag en öfversteprest af kallt temperament och en krigsman af ett
hetsigt; låt dem göra, den ena sammangaddningar, och den andra mycket buller.»
«Ka8ta sedan i pjesen soldater och slafvar efter smak; låt dem marschera,
stanna, strida och hota hvarandra.»
«Koka tillsammans alla dessa särskilda delar och red af dem med ack,
dåningar och förskräckelse.»
«Gjut deruti under kokningen en tillräcklig myckenhet af fasa, raseri,
förtviflan och kärlek, och fullborda sedan anrättningen med ursinnighet och
mord. Så är det färdigt» *).
Detta lilla skämt bevisar att åtminstone en del af
den bildade allmänheten redan nu kommit till med-«
vetande af det formstela och stereotypiska i den franska
tragedien.
Äfven årgångarne 1788 och 1789 äro sparsamma
på uppsatser af litterärt intresse. I början af det
förstnämnda året finner man en artikel, öfversatt ur engelska
tidskriften «London Magazine» för år 1782, som
upplyser falskheten af de af Macpherson utgifna så kallade
Ossianska Sångerna. Såsom jag redan i det föregående
nämnt, hade dessa sånger blifvit populära i Sverge och
redan förberedt den omhvälfning i den vittra smaken,
som efterhand försiggick: en upptäckt sådan som denna
var följaktligen vigtig nog, ehuru den ej förmådde helt *
och hållet afkyla enthusiasmen hos de många beundrarne
af denna art af skaldekonst, hvilka ansågo sångernas
äkthet mer eller mindre likgiltig, då deras innehåll i
alla fall fortfor att vara lika upplyftande som förut. —
Något senare läser man en recension af Tayardens
skaldestycke ((Religionsfriheten», kittslig och pojkaktig,
men icke alldeles obefogad eller oqvick, och, såsom
tidens sed fordrade, ett svar derpå af författareiiy- som
under en krystad qvickhet söker att dölja sitt dåliga
lynne. Intetdera kan anses förtjena att anföras. Af
Stockholms-Postens lättsinnigt skämtsamma sätt att
recensera hafva vi redan sett prof, och en förödmjukad
författares bitterhet är sig lik öfverallt. Sjelfva corpus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
