Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delicti, poemet, är dessutom en obetydlighet, vittnande
om ganska torftiga skaldegåfvor.
Men äfven i denna årgång skulle Regnér ånyo
uppställas på schavotten. Han hade icke kunnat smälta
allt det åtlöje, hvarmed Leopold öfverhöljt honom. Väl
hade han redan med år 1786 upphört att utgifva sin
«Svenska Parnass», men han var nu redaktör af
Post-och Inrikes Tidningar, och deri utgöt han på ett ganska
oskickligt sätt sin vredes skålar öfver sin motståndare.
^Detta gaf anledning till en ny afstraffning i
Stockholms-Posten, uti en ibland de skarpaste polemiska bitar, som
detta skarpa blad innehåller. Uppsatsen har till
öfver-skrift: Den ofömöjelige:
•Man ser då och då rusa stora snillen, som, drifha af en omåttlig
åtrå till äran, känna i hvarje framgång blott retelsen till en ny, i hvarje
vunnen seger blott saknaden af en större; som, aldrig tröttnande vid mödan,
aldrig hvilande på lagren, nästan sårade af vårt bifall, föga smickrade af
vårt lof, icke dömma sig värdigt något ringare offer än vår beundran och
dyrkan. — Men hvem skulle väl tro, att om äran har sina hjeltar, så har
ock vanhedern sina? Hvem skulle tro, att det gifves vissa missfoster i
naturen, så genstridiga mot allt menskligt i böjelser och begrepp, så upp-och
nedstjelpta till hufvud och hjerta, att med samma ifver de förra söka stiga
* allt högre till fullkomlighet, sträfva dessa att sänka sig allt djupare i
förnedring. Således, icke nöjda med ett medelmåttigt förakt, odla de sin
få-kunnighet såsom andra sitt förstånd, öka sin medfödda vanskaplighet med
en förvärfvad, drifva dårskapen till vanvett, obetänksamheten till
skamlöshet och arbeta sig fram med svett och möda från ämnen för vår medömkan
till ämnen för vår afsky.»
«Ett exempel af detta slag framvisar vår tid i författaren till den
annons, som i Inrikes Tidningen N:o 13 för innevarande år blifvit införd.
Denna oförsynta belackare var från början ett godt barn. Han rimmade
helt menlöst, skref avisor helt oskyldigt; derpå var iugenting att säga:
rim och avisor måste vara i en väl beskaffad stat. — Han lemnades i det
mörker, som hans onyttighet förtjeute. Men dermed var han icke nöjd.»
«Han företog sig att utgifva en samling af vittra arbeten. Man fann
den vara sammanflickad utan urskillning och smak. Guldtyger och lumpor,
skaldekonstens mästerstycken och rimkonstens skräpgods vräktes kors om
hvartannat. Sjelf gick han utan betänkande att ställa sig på Parnassen vid
sidan af ålderdomens yppersta skalder, men tvang dem att först antaga ett
så löjligt skick, en så oanständig drägt, att man ej kända dem mer igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
