Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h&rd än man föregifver. Man ser ofta i detta språk många konsonanter
sammanstöta. Men det är ej så farligt som det ser ut till. Jag ville en
gång lära polskan, såg det grymmeligen öfverhopadt med konsonanter, och
hade så när endast derföre afstått från mitt uppsåt. Sedermera har jag
hört hyfsade polackar tala sitt språk ntan att förolämpa mina öron. Skrif
några de angenämaste fransyska ord så som en svensk skulle skrifva dem,
till exempel schangschemang, schä scharsché (changement, j’ai chargé); ser
det väl mindre grnfligen barbariskt nt? men hvad det låte* väl!»–-*
«Jag är fast öfvertygad att Klopstocks Messias och dess Oder ej
kunnat skrifvas på något annat lefvande språk. Det är fåfängt att öfversätta
dem ntan att ganska mycket skada dem. Deras förnämsta skönheter ligga
ofta i Sjelfva språket, derifrån oskiljaktiga. Det är orsaken hvarföre vi och
fransoserna ej förmå tala om dessa odödliga verk på annat sätt än om höga
mysterier, som man gäckar eller tillber. Men den lätta, behagliga,
för-smäktande herden Gessner är öfversatt, prisad och jemförd med de största
idyllskrifvare.»
Vid denna tid började man efterhand vända sin
uppmärksamhet äfven på vår nordiska fornpoesi. Allt
tillkännagifver att man ändtligen började finna de
uteslutande franska mönstren alltför otillräckliga och
enformiga. Förtjensten att efter Verelii och Rudbecks tider
hafva, i trots af allt det hånlöje som drabbat de gamla
fantastiska föregångarne, och i trots af tidehvarfvets
fördomar mot allt hvad det ansåg för barbarisk råhet och
dess förkärlek för det formstränga, polerade och
förstånds-messiga i vitterheten, tagit första steget i denna
rigtning, tillkommer Gudmund Göran Adlerbeth. Redan
på fjerde året efter Svenska Akademiens stiftelse,
uppläste han på en dess sammankomst en öfversättning från
isländskan af Eivindr Skaldaspillers Liksång öfver
konung Håkan Adalstens Fostre i Norge. Visserligen har
han i öfversättningen förvandlat det fornnordiska
allite-rerade versmåttet till rimmade odestrofer; men sådant
innebar blott en måhända nödvändig eftergift för den
en gång stadgade smaken hos en allmänhet, hvars öra
ej borde stötas af en vildt främmande form, på samma
gång som dess fantasi togs i anspråk för ett innehåll,
hvars kraftfulla ursprunglighet i efterbildningen ej fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
