Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omsider faller konung Håkan: hans ande flyger till
Valhall, der han emottages af Brage.
Den kung i lycklig stund till verlden boren blifver,
Som sig förvärfva vet så stort, så ädelt namn.
Hans dygd till ryktets pris ett älskadt ämne gifver
I sensta åldrars famn.
Förr lärer Fenrisulf den tunga kedja bryta,
Der han i afgrunds djup från sekler bunden stått,
Och rasa verlden kring, än hon kan åter skryta
Med lika dråplig drott.
Förödelse och qval på Håkans bortgång följa:
Det raska folk han styrt med honom tvinar af;
Det saknar mod och eld; det blott har nit att skölja
Med tårar Håkans graf.
Stockholms-Postens redaktion, som på senare tiden
blifvit mera uppmärksam på de vigtigare litterära
företeelserna så uti in- som utlandet, egnar deråt en serie
af öfversigter, som fylla ett stort antal numror. Bland dessa
finna vi i synnerhet en ganska märkvärdig, af Kellgren sjelf
författad, i hvilken han söker uppdraga en bestämd skilnad
mellan reglorna för den andliga och den profana
vitterheten. Han kan hafva rätt nog i sina anmärkningar, så
vida man afser den asketiska väckelse till andakt och
den gudaktiga sinnesstämning, som med de religiösa
sångerna ofta företrädesvis åsyftas. Att den religiösa
poesien föröfrigt skulle följa esthetiska lagar, som vore skilda
från den profana diktens, är en paradox, som måhända
ej heller är så allvarsamt menad. Uppsatsen är
föranledd af ett poem på prosa af en bland den tidens
medelmåttiga skriftställare, komministern Isr. Ståhlberg,
be-nämndt «Christi lidande i Gethsemane». — «För att
dömma med rättvisa om dylika arbeten», heter det, «(vare
det sagdt utan anstötlighet), bör man se dem med trons
mer än med smakens öga. Aristoteles och Longinus,
Cicero och Quintilianus skulle visserligen ej röras eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
