Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medelmåttigt röras af vissa skönheter i sjelfva Klopstocks
Messias. Det är tron allena, som rätt kan fatta den
stora försoningens hemlighet, af en Gud som lider, en
Gud som dör; religionen allena, som med heligt ljuf
fasa kan fästa en hvilande blick på taflan af det
ohyggligaste mord; med forskning följa, med tjusning räkna
hvarje blödande sår, hvarje skälfvande muskel, hvarje
söndersliten fiber af det oskyldiga, klagande,
dödskäm-pande offret; det är ändtligen religionen, som skapar en
ny ordning af poetisk skönhet, som tillåter — hvad
sä-ger jag? — som fordrar, förädlar, gudomligar de uttryck
och former i stilen, som en verldslig granskare i ett
verldsligt s&aldeslag med skäl skulle anse som fel emot
smaken.»
«Tilläggom en anmärkning, som bör göra denna skilnad äfven
begriplig för den otrogne.»
« Hvarje passion och kärleken i synnerhet har sitt eget språk, som blott
kan dömas af passionen. Dess logica och rhetorica äro ej Plennings och
Vossii. Dess gång är flygt, dess röst är rop, dess rörelser hänryckningar.
Den älskar framför allt att uttömma sitt ämne, att vända det om på tusende
sidor, att återkomma på sina spår, att ofta upprepa samma tankar och
uttryck. Jag påkallar alla läsare af Rousseau s Heloise. Hvad solecismer,
hvad utsväfningar, hvad tomma utrop, hvad ledsamma omsägelser, hvad brist
af god ton skola ej här puristen, filosofen och hofvet finna? Hvilken
känslo-1Ö8 ropar ej: «denna auktor rasar». Men J, hänryckte älskare, J som läsen
dessa bref med Julies och St Preux’ hjerta, hvad blifver eder dom?
beundran och tårar. — Nu, hvad är religionen, den sanna lefvande religionen,
om ej en passion, den renaste men ock häftigaste af alla menskliga
passioner, den ömmaste af all kärlek? Några anförda ställen af herr Ståhlbergs
poem, skola både förklara och bestyrka vår tanke.»
«Sedan han åkallat den Heliga Ande att styra slagen på sin harpa, bedt
honom kringstråla sig med himmelsk glans eller med sjelfva Schechina från
nådastolen, öppnar han således den stora scenen i Gethsemane: « Redan
har Eadren ställt sin domstol på örtagårdens mörka fält, der afgrundens
böljor brusa och dess svarta floder rinna; der svafvellågan rödblå flammar,
flammar upp ur djupa kulan och pustar den qväfvande rpken, der mörkrets
grymma här svärmar, svärmar faseligt rytande. Hit störtar sig (ömkligt att
se!) Medlaren i en blodig strid. Mäkta stort är hans själaqval.–-O,
Malmström. II.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
