Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tolott tystnadsvis, när de (liksom Lidner och Thorild) icke der kunde
inpassas, utan snillrikt och vågsamt fullföljde sjelfetändiga banor; att oftast
och utförligast uppehålla sig vid medelmåttor, obetydligheter, dåligheter;
att göra jagt på svagheten och skoningslöst framhafva den till spelöje, när
och hvar den kunde träffas; att gerna, när man nedlät sig att yttra mer
än blotta maktspråk, i stället för bevis nyttja satiren och parodien; att på
talangen för den sistnämnda, och i det hela på talangen för skämt, lägga
en öfverdrifven vigt; att i allmänhet heldre beskratta än nndervisa, heldre
afskräcka än uppmuntra, heldre förtrampa än upplyfta. Han beslöt att,
fullständigare än dittills skett, mot allt detta förfarande uppträda med en
högtidlig protest; och denna så inrättad, att den öfverallt sammanband de
anmärkta särskilda fallen med allmännare betraktelser öfver flerahanda till
vitterhetsläran hörande hufvudämnen.»
«Frukten häraf blef hans « Kritik öfver Kritiker» eller «Utkast till en
Lagstiftning i Snillets Verld»: hvilken dymedelst ock är en hufvudbok för
enhvar, som vill uppfatta och bedömma Thorilds esthetiska åsigter. Ännu
i dag är han af sina landsmän känd endast från den opponerande och
revolutionära sidan; om än litet nog äfven från denna. Men det märkvärdigaste
af nyssnämnda skrift är just hvad den innehåller positift och för alla
tider gällande. — Boken dedicerade han «till recensenten i
Stockholms-Posten». I Sjelfva verket var den en för honom hållen föreläsning. Den
själsförfattning, hvari den skrifvits, uttrycker sig redan i valet af de
romerska tänkspråk, som stå på titelbladen af dess häften. (Första häftets
titel har detta, af Qvintilianus: «Plerique damnant quse non intellignnt»;
andra häftets detta, af Seneca: «Ubi non est pudor, nec cura juris,
sancti-tas, pietas, fides, instabile regnum est»; tredje häftets detta, af Cicero:
«Multo magis est secundum naturam celsitas animi et magnitudo, quam
voluptas, quam vita: detrahere autem alteri, sui commodi causå, magis est
contra naturam, quam mors, quam dolor. Fortes igitur et magnanimi sunt,
non qui faciunt, sed qui propulsant injuriam».) Skriftens grundafsigt och
grundton hade han för öfrigt längesedan nttalat i dessa första rader af sin
«Kritik öfver Montesquieu»: «Trampa svagheten, tillhör ett litet och tyranniskt
sinne. Ty upplyfta och beskydda är gudomligt. Men angripa en stor man,
om också orätt, har en ursäkt åtminstone i det stora af företagandet.....
Ty villfarelser hos en stor man få i början en glans af hans ära; till
slut ett slags helgelse af hans blotta namn.»
Denna Thorilds lågande utmaning besvarades i
början af Kellgren med mycken hofsamhet *).
«Författaren», säger han, «sätter som en grundsanning för granskare,
att taga hvar sak för hvad den är. Den första följd af denna grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
