Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanning, och den första lag i rättvisa är, att veta hvad man skall
dömma. Detta «hvad man skall dömma», säger författaren, «är icke allt
hvad som talas, icke allt hvad som skrifves, icke allt hvad som tryckes.
Ty det mesta af detta tillhörer icke vitterheten, utan det allmänna vackra
lefvernets gång och stora fria rörelse. Just så som ingen domare i verlden
vågar den allvisa löjligheten att dömma i sin lagsaga allt hvad som händer
och göres. Utan hvad man skall dömma är endast det, som rätt
instämmes till vitterhetens domstol, det är: som sjelft rent och offentligen bjuder
sig till snillets strid och ära». Sådant är, efter författarens uppgift, «allt
hvad som skrifves för priser, för akademier och för intet annat skäl än
lärdomens och vitterhetens ära»; men i det ögonblick någon säger: «detta
har jag gjort, långt ifrån att tänka på snillets stora ära, endast för mina
vän ner 8 nöje, så är det, om det ock vore den svagaste fåfänga,
under allmänna lagarnes skydd heligt». Men hvarför tryckes det då? Jo,
«ty det kan hända också den rikaste, att ej hafva så många skrifvare som
vänner, hvilka önska att läsa och äga hans tal». — Andra lagen i denna
lagstiftning är, att dömma allt efter sin grad och sin art, hvilken stora
och klara lag, säger författaren, man hos oss, så litet som i något land,
ännu aldrig väl känt. Att förklara denna lag finner han nödigt att bruka
en liknelse. «En borgmästare i sin småstad — med all vördnad sagdt —
kan i sin nattrock, sin nattmössa och tofflor, med förtrolig värdighet
rökande sin pipa, gå ifrån den ena ändan af sitt herradöme till den andra;
och intet öga stötes, ingen själ förtörnas. Nej; det tvärtom der synes som
denna mössa krönte hans makt, som vore denna nattrock hans
rättfärdighets mantel, och röken af hans pipa dambet af en Thor. Så högt, så
herr-ligt är detta i denna grad. Ville ni draga upp denna man, sådan han
här står, på verlden högsta theater och från topp till tå dömma honom efter
en öfverceremonimästare på en serafimerordensdag?» 1 följd häraf påstår
författaren att den, som håller ett tal på vers i Skara, bör icke dömmas i
Stockholm utån i Skara; ty det var Skara med dess invånare han dermed
ville fröjda. Af okunnighet om denna lag har man «vildt dömt och froasat
skönheter, som tusende hade kunnat i ljuf glädje välsigna och tillbe». «Den
största verkan», heter det vidare, «af vitterhetens sköna, den största p&
jorden så i grad som vidd göres på hopen genom slagdängor»; och om sig
sjelf betygar författaren, att han «i verldens bästa skaldestycken än aldrig
funnit det innerliga pathos, han en gång fann i »Raimund och Melusina»,
det höga episka han fann i «01ger Dansk», den rörande sedolära han fann
i «Carsus och Moderus», den poetiska ljufva hänryckning han fann i
«Fo-gel Blå». Det är känslan af allt detta i sin lilla enfald både vackra och
heliga, som ingifvit honom den gudomliga höga åtrå att skydda
svagheten». — Af den tredje lagen lofvar sig författaren något märkeligen stort.
Den lyder så: Ingenting göres för sina fels skull utan för sitt
värdes skull. «Meuniskorna», heter det, «börja från intet. Den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
