Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaldekonst, då har ni ej allenast rätt att fråga, som ni gjort, om det
gifves i verlden ett större lappri än att göra vers; ni knnde med all trygghet
äfven fr&ga, om det gifves i verlden en föraktligare dårskap? — Likväl är
det angående detta fordna poem, som dess auktor sagt, att han sjelf, «denna
trotsiga passionernas bard blifvit tåld att, likasom en annan Oden, med
sina asar och göther, införa en ny gudadyrkan, och nota bene, i rigtig
likhet med den ’gamle, göra landet trångt för rimmeriets inborna finnar och
lappar»: d. v. s. att lagstiftaren med detta enda försök i orimmad nonsens
tillintetgjort hela vår öfriga vitterhet. — I påföljande artikel anföras ur
poemet öfver skaldekonsten några strofer till prof af lagstiftarens styrka i
rimmad vers; och ingen läsare skall mer undra på hans hat emot rimmeriet,
hans egennyttiga beskydd för allt det uslaste af detta slag.»
«Från evighetens dolda strimma
Se tusen solar hvälfva fram!
Sjung, Pindar, sjung, låt hjeltar glimma,
Jjåt stråla tusen gudars stam.
Skald, hjertat» konung, du oss förer
De irriga begärens spår;
1 Julia du himmelskt rörer,
I Werther segrande du går.
Vid sången hjeltens styrka vekas,
Den svage mod och låga får.
Vid sången intet sinnet nekas,
Ljuft bäfvande herdinnan står.
Så Cynthius Apollo vunnit
Calliope fast Castalid.
Ack, ofta då herdinnor brunnit
I denna verldens gyllne tid.
Gå, höj dig fri på ljnsets bana,
A t hjeltarne der äran te;
Minns skaldens gudavärfda vana
Odödligheten få oss ge.
«Det vore ett fint drag af urskiljning, fortfar anmärkaren, att afgöra
hvilketdera af dessa begge poemer (Passionerna och Skaldekonsten)
öfver-träffar det andra: det förra genom sin gemenskap med ethiken, det senare
genom sin trohet vid jorden; och hvilken af lagstiftarens egenskaper gör
honom rarast och minnesvärdast: hans konst att flyga eller krypa; att
förlora sig i skyn eller stoftet.»
«Vidare, och innan anmärkaren ännu förfogar sig till pröfningen af
sjelfva lagstiftningsverket, finner han för godt att framställa några exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
