Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den nya slags lagstil, som dernti blifvit nyttjad, a Det fordrar», säger
han, «tid och eftersinnande att dömma om ett arbetes grundlighet; men
tonen deraf, karakteren af skrifsättet, faller vid första påseende genast i
ögonen, och man kan merendels alltid med lika säkerhet deraf sluta till
skribentens troliga värde, som man hos en obekant, hvilken inträder i ett
f£ll-skap, kan af hans tal och åtbörder urskilja, om han är en förnuftig man
eller en narr. Denna ton eller karakter af skrifsättet, är den vild, rå,
obetänksam, ovettig, stinkande af egenkärlek, hvad gör man? Kastar bort
boken med ett billigt förakt för skribenten och en derigenom lika billig
fördom mot hans arbete. Ty det synes mig, min herre, som jag hade allt
folk af vett och smak på min sida, då jag påstår att en stor förtjenst och
en stor skamlöshet ännu aldrig i dödligheten vandrat tillsammans; att
ingenting kan, i kraft af sin natur, vara mindre fräckt än det sanna förnaftet;
att en författare, som genom ett plumpt högmod gör sig löjlig i sin
skrifart, omöjligen kan göra sig högaktad i sina meningar, och att rodomontader
i skrifter liksom rodomontader i samqväm äro på en gång det mest osmakliga
och det mest stridande mot allt redbart värde af hvad natur det må föregifvas» *).
«Sed au anmärkaren genom tillräckligt anförda exempel ur den stora
författarens egna arbeten visat hans oskicklighet att sjelf alstra något i
vitterheten, så vore väl detta en mäktig fördom mot hans skicklighet som
lagstiftare. Men han vill ännu antaga det möjliga fall, då en högst elak
aak-tor kunde vara en god kritikus^ då det lät sig förena attskrifvavettlöst
och likväl dömma rätt. len sådan supposition, och för att vara
fullkomligt samvetsgrann, går anmärkaren att nnder titel af Kritisk styrka
anföra några prof på lagstiftarens egna omdömen i vitterhet. De äro följande:
«Uaquin Bager ville skrifva på en gång naift och kraftigt, och —
han gjorde det. — Bjugg har sökt det majestätliga och vigtiga, och
har funnit det, på ett både originelt och fullkomligt sätt. —Manderfelt är
en — jätte i snille; och hans skrift: Tidens falska politik är ett litet
mästerligt verk, af hvilket det är omöjligt att ej blifva rörd. —
Vi hafva icke en enda öfversättning i vårt fädernesland, utom dem som
göras på vers, hvilken ej, med hvad fel som helst, låter rätt väl läsa sig.»»
>< Dessa omdömen», fortfar Stockholms-Posten, »böra alldeles icke
förvåna, då man känner den grundsats, på hvilken lagstiftaren bygger sina
domar i vitterheten, och förmodligen sin häftiga sjelfbeundran. Den lyder
sålunda: «Det är omöjligt för någon dödlig, att vilja göra en skönhet, och
dock göra en fulhet». Följderna visas af denna stora princip. — Men som
det ännu icke torde vara en nog grannlaga rättvisa att betrakta
lagstiftarens kritik i allmänhet, så anföras härpå tvenne omständliga exempel af
hans goda omdöme så i vältalighet, som skaldekonst. Det ena angår äre-
*) Här följa exempel på författarens skrifart, ofta af så plump
beskaffenhet att jag ej gerna vill återgifva dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
