Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minnet öfver friherre Wrangel, det andra talet på Strengnäs gymnasium
öfver freden. — Ben förnyade granskning, som anmärkaren här anställer så
väl öfver nyssnämnda vitterhetsstycken som lagstiftarens försvar för
desamma mot recensenten i Stockholms-Posten, kan tjena till mönster, hurn en
god kritik öfver kritiker bör författas» *).
«Det är nn be v ist att författaren till Lagstiftningen olyckligtvis äger,
mot förtjensten af detta sitt arbete, alla de starkaste, eller, rättare sagdt,
alla möjliga fördomar: sina förra skrifter; stilen af denna nya; svagheten,
falskheten, löjligheten af sina omdömen. Återstår sålunda endast att
undersöka sjelfva det stora lagstiftningsverket i sin grundbyggnad. Men här ser
man åter anmärkaren, drifven af en alldeles ovanlig, nästan öfverflödig
grannlagenhet, för att söka alla medel till lagstiftarens frälsning, supponera
ännu det fall, att ehuru dess lagstiftning är bevist vara skrifven i den
ovärdigaste stil, innehålla de löjligaste omdömen i vitterhet, de orimligaste
kritiker, kunde likväl tilläfventyrs hända att denna lagstiftning, åtminstone
i sina principer, bjöde läsaren något märkvärdigt eller blott nyttigt, eller i
det allraminsta något ej alldeles orimligt. Vi tro, med anmärkaren, att
man ej längre kan sträcka billigheten; sägom rättare, ädelmodet. För att
låta hvarje läsare dömma derom, anför han nu de trenne grundlagarne för
den nya lagstiftningen, «dessa trenne budord af den uppenbarade
kritiken, hvarom alla nationen famlat i det mest hedniska mörker intill den
dag af förledna året, då Kritiken öfver Kritiker utgafs från det kongl.
tryckeriet i Stockholm». Första lagen: Att veta hvad man skall dömma;
andra lagen: Att dömma allt efter dess art; och tredje lagen: Att veta
det ingenting göres för sina fels skull utan för sitt värdes sknll; till hvilka
lagar anmärkaren bifogar några helt korta, kateketiska förklaringar, tagna
nr lagstiftarens egna vidlyftiga och orediga kommentarier. — Summan af
dessa budord och det enda man med någon tydlighet ur hela lagverket kan
fatta, är att lagstiftaren vill inskränka all granskning till endast och
allenast det mästerliga; och deremot påbjuda en fullkomlig försköning för all
medelmåtta. — Recensenterna i Stockholms-Posten, emot hvilka lagstiftaren,
ställt sin bok, hafva i sanning ej alltid följt denna lag. Hafva de deri
gjort väl eller icke? Anmärkaren tillåter oss att qpföra hans svar och att
deruti instämma. Sedan han förut anmärkt, att man någon gång i vår
tidning tilläfventyrs sträckt den vittra kritiken till alltför obetydliga skrifter
(vi medgifva det ntan svårighet), och att man vid andra tillfällen kanske
förgätit den skonsamhet, som vid dem kunnat finna rum; visar han deremot
*) Här bör anmärkas att Stockholms-Postens recension af det
sistnämnda talet var ytterst human, men att författarens, den unge
gymnasisten Bergstedts, i Posten införda svar derpå var ganska näsvist, hvilket
icke hindrade Posten att åter i sitt gensvar derpå iakttaga en mycket
hofsam ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
