Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifver i alla tider, att förnuft och vett äro några obetydliga ting, något
så svagt, vackert lappri, att de hos er aldrig ingå i räkningen af en
persons eller författares stora värde. Det är ej en fråga, som gör skilnad i
ert omdöme: har den föreställda personen vett eller intet? är han klok eller
galen? utan uppspänner han sig gudomligen! rasar han mäktigt!, det är
detta enda värde ni ser i allt. Derefter dömmer ni höghet och låghet,
svaghet och styrka; derefter dömmer ni Bjugg, Manderfelt, Tyska Baronen, Don
Quixote och — er sjelf. Annars synes det väl, som, ibland allt förnuftigt
folk, en mes, d. v. s. en man af vekt sinne, om han annars är förnuftig
oeh redlig, verkligen förtjente mer högaktning än en förvillad hjerna, som
ger åt pöbeln spektaklet af en löjlig höghet. Af samma orsak skulle det
äfven tyckas, att en auktor fnll af vett och snille, som förträffligen, ända
till odödlighet skildrar en narrs ytterligheter, och som derigenom från en
gängse dårskap rättar sitt tidehvarf, verkligen äger något företräde af sann
mensklig höghet framför denna samma narr, hvars dårskaper han bestraffar.
Jag tror mig genom denna enda anmärkning, min herre, hafva
fnllkomli-gen förklarat er närvarande bok, alla edra skrifter, hela er kritiska
lagstiftning och, med ett ord sagdt, hafva räckt läsaren nyckeln till gåtan af
hela deras vidunderliga sammansättning.»
•
På den ståndpunkt, som den esthetiska bildningen
i våra dagar innehafver, är knappt nödigt att anmärka,
huru klart det af denna tvist om Don Quixote framlyser,
att hvarken Thorild eller hans granskare rätt förstått
sin författare. Visserligen har den förre rätt i att anse
Don Quixote hafva en långt högre betydelse än den
blotta narrens, men säkerligen har han orätt i det
påståendet, att Don Quixote skulle stå öfver sin
författare i högsinnighet, hvilket skulle förutsätta att
Cervan-tes skulle utan medvetande hafva gifvit sin hjelte alla
de ädla drag, som idealisera hans sinnesförvirring — en
förutsättning som är, minst sagdt, obefogad.
Granskaren åter har fullkomligt rätt uti att gendrifva ett så
orimligt påstående som Thorilds; men hans kritiska
svaghet visar sig deri, att han gör det på så platta grunder,
som dem han anför, att Cervantes skulle med sin roman
endast hafva den prosaiska tendensen att bygga en damm
mot den störtflod af riddarsagor, hvarmed hans samtid
öfversvämmades. Om man också bör medgifva att Thor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
