Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ilds uppfattning förråder den djupare blicken i sitt
föremål, ehuru ännu blott såsom en aning, så måste man
dock medgifva att så väl han som hans antagonist
under denna skärmytsling höggo i luften, då Cervantes’
mästerverk stod högt öfver begges uppfattning.
«Man behöfver», fortfar granskaren, «således icke fråga er, min herre,
hvad ni slntligen menar med denna löjliga anmaning till recensenten: «När
en liten dödlig sätter sig ner att skrifva en liten bit — vers, tal, bok, så
bör ni i honom se en liten gud, full af eld och allvar, färdig att ropa sitt
varde!» — Nej, min herre, man bör i denna lilla dödlige se, icke en liten
gud utan en liten narr, och ändå icke så liten, om han ropar varde ljus!
och det blir oreda; varde gudomligt! och det blir galenskap; varde ett
mästerstycke! och det blir uselhet.»
»Sådan är, min herre, er Oaktadt, den goda sanna kritikens enkla och.
rena lag. Sådan har den före vår tid varit och skall förmodligen förblifva,
tilldess ni hunnit omskapa förnuftet och nationerna: till dess ni hunnit
bevisa dessa senare, att en yngling i Skara gjort lika så goda verser som
Homerus och Boileau: tilldess ni förmått dem att antaga Don Quixote och
Manderfelt som mönster, den ene i hjeltemod, den andre i tankestyrka; till
dess det blir en afgjord sak, att all den merit en auktor velat gifva åt
sitt arbete också finnes der verkligen; till dess verlden erkänner att den
ljufva känslan af er egen höghet, hvaraf ni uppfylles, är ganska väl
grundad; till dess skryt blir storhet, oblyghet styrka, uppblåsning kärna,
villervalla förstånd; till dess, med ett ord, ni sjelf blir helsad för en god
skribent.»
«Längre fram heter det: Om det är mycket skäl att misstro en auktor,
som motsäger förnuftet, naturen, smaken, alla antagna grundsatser; huru
mycket mer skäl att förakta en auktor, som ständigt motsäger sig sjelf,
som ömsom smädar och berömmer samma personer. Men aldrig ännu fanns
någon författare, som visat mera stridighet i alla sina omdömen öfver
saker och personer än författaren till Lagstiftningen. Anmärkaren bevisar det:
«När ljuset hos oss», säger han, «likasom i de flesta andra länder, hunnit
sprida sig äfven till de lägre klasser af samhället; när vanan att urskilja
fullkomligen skärpt det allmänna omdömet; när hvar läsare begriper i
stället för tror, tänker i stället för undrar, undersöker i stället för
lemnar derhän; med hvad slags omdöme inbillar ni er väl (han tilltalar
lagstiftaren) att publiken då skall utmärka en författare, som tillbringar sin
lifstid att i skrifter likasom i gerningar beständigt emotsäga sig sjelf? Som
med all auktorlig hänryckning på det ena bladet upphöjer vitterhetens ära,
snillets gudomlighet, och frågar läsaren straxt derefter på det nästa, om
det gifves i verlden ett större lappri än hvad snillet i vitterheten gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
