Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konst, icke hvar och en som har en näsa, ntan kretsen af alla dem, som
förstå sig på, eller äro kännare af en viss vetenskap och en viss konst.
Dessa böra sedan sprida sina egna själars ljus och ömhet i alla mindre
kretsar, och råda de enfaldiga och bringa till skam och vördnad de arga.
Annars sknlle ju alla snillens höga arbete förloras i den låga nödvändighet
att evigt utlägga, tvista, skolmästra och tukta. Hvarigenom vi aldrig skalle
kanna hafva något vackert eller stort, minst något, som vågade appstiga
till en fullkomlig skönhet.»
«Men inkast åter af en amatör och en kännare, inkast sådana som
edra, min herre, tagna rent utur ämnet, kunna ofta vara nästan så vackra
som sjelfva sanningen.»
Ehuru Stockholms-Posten sålunda öppnade sina
spalter för artiklar af Thorild, fortfor den likväl
oupphörligt att reta och gäcka honom, genom hvilken taktik
det slutligen lyckades hans vederdelomän att väcka hans
vämjelse vid hela svenska litteraturen och snart sagdt
alla svenska förhållanden. Så förekommer få dagar
senare i Posten en uppsats, som begabbar Thorilds sist
anförda artiklar*). Den heter
Den nya Sfinx.
(Bref till redaktionen af Stockholms-Posten.)
«Det vittra Thebe, mina herrar, J veten det så väl som jag, belägra-»
des af en stor vidunderlig drake, som fann sitt nöje och (det som ännu
mera var) sin föda uti att framställa gåtor och att äta upp dumt folk, som
ej kunde gissa dem. Djuret föregaf att sådant skedde af kärlek till den
höga gudomliga sanningen och för att införa det stora* förståndet
bland Thebes inbyggare. Det svor vid gudarne att dess gåtor innehöllo
statens frälsning. — Det vittra Stockholm, mina herrar, befinner sig sedan
någon tid i nästan samma vådliga belägenhet. J kännen alla den stora
gåtan: «Allt gäller hvad det kan gälla», hvari hela rikets och, det som änna
är mer, hela mensklighetens välgång påstås innefattad. J veten huru många
kloka hufvuden redan förgäfves bemödat sig att upplösa den. «T påminnen
eder i synnerhet, huru ynkligen det tillgick med de första bland dessa
som gissade: «att gåtan betydde platt intet och att Draken ej hade sens
commun.»»
«Honom följde med allvarsammare steg, J påminnen eder det likaså,
en annan, som gissade att gåtan, ehuru i sig sjelf ganska fint sammansatt,
likväl tydligen syftade mindre på vårt lands belägenhet än på affärerna i
månen, dit han rådde draken att oförtöfvadt begifva sig. Hade djuret räckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
