- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
509

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skyldigheter att uppfylla. Dessa skyldigheter äro ganska stora, ganska
vigtiga, och derföre lemnar man dem en utmärkt vördnad, vissa
hedersbetygelser och förmåner. Likväl följer ej deraf att det förtroende alt sätta
lagen i verkställighet är en rättighet, som sträcker sig till kroppen eller
personen, skild ifrån embetet; densamma är blott oskiljaktig från det namnet
nationen gifvit styresmannen och hvilket tillkännagifver en med vissa vilkor
honom uppdragen makt, i följd af hvilken dess person är helig, och
nationer samtycka att bortlemna en del af statens inkomster, på det han måtte
kunna visa sig med värdighet. Således skulle det vara en dum villfarelse,
om någon ville uti en styresmans mak#, innefattande lagens verkställighet,
igenfinna annat än skyldigheter; ty om han ägde rättigheter, jag vill icke
säga rättigheter större än folkets, utan endast sjelfständiga och icke lydande
under folkets lagliga granskning, så är klart att han ägde en oinskränkt
sjelfrådig makt, och hvad blefve då menniskans rättigheter, medborgarens,
nationens? Tomma namn utan värde.»

«Om en enda af folket, i följd af dess födsel, dess titel, fått
rättigheter, som äro stridande mot folkets välfärd, som icke äga den minsta
gemenskap med de öfrigas rättigheter, då hvilar icke makten hos det folket
eller dess ombud, utan der äro menniskans rättigheter skymfade och folket
förvandladt till trälar.»

«Den inbördes gemenskap, som bör råda emellan folket och dess förste
medborgare, kan icke äga rum utan att det gifves ett medlande stånd, och
dessa medlare äro folkets representanter, åt hvilka den lagstiftande makten
är uppdragen, hvilka äro nationens ombud och talemän.»

«Denna sanning bevisar sig ögonskenligen genom turkiska regeringen
och alla enväldiga regeringar, der nationens hufvud omedelbart verkar på
folket, och folket på regenten tillbaka. Huru hvälfver icke der makten af
och an ifrån tyranni till ett demokratiskt raseri!»

fflngen bör vara så svag till begreppet att vilja påstå, det en hel
nations säkerhet och välfärd bättre är bevarad under en eller några få
personers omsorg än under hela nationens.»

«Om en enda eller några få personer kunde med lika ifver, lika kärlek
och lika fördelar bibehålla friheten och nationens rättigheter, då skulle hvar
och en af dem vara högst fullkomlig.»

«Det är hos allmänheten uti ett samhälle som styrkan ligger, och
allmänheten dömmer med urskillning när den ej blifvit bedragen, när folkets
förnuft blifvit upplyst af sanningens strålar. Om en allmänhet känner sina
rättigheter såsom menniskor, såsom medborgare, om hon går för dem i
borgen, en för alla och alla för en, hvad vill då en enda persons sjelftagna
myndighet uti ett sådant samhälle betyda?»

«Ju mera man undersöker huruvida en ensam ^menniska uti samhället
kan äga en uteslutande rättighet öfver alla de andra, ju mera finner man
nödvändigheten af detta ämnes nogare granskning.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free