Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss väljas med den urskiljning, men ett verkligt fenomen,
att de utföras med skicklighet, som här skett. Kotzebue*s
förtjenst tarfvar ej vårt bevittnande. Hans
förträffliga drame «Verldsförakt och Anger» — ehuru fritt den
blifvit öfversatt (af skådespelaren Björn) — har ej kunnat
undgå att gifva ett stort begrepp om denna auktors snille.
Men om det med dylika öfversättningar är nog att göra en
ypperlig auktor beundrad; så är det ej nog för att göra
honom rätt känd. Dertill fordras ännu att bibehålla det
egna i stil, ton och sätt, som tillhör och stämplar hvarje
vitter författare af originellt snille. Detta är hvad som
synes oss här hafva skett: så att vi icke allenast fått en
öfversättning af Orthenbergska Familjens Lidande, utan
en öfversättning af Kotzebue». Recensenten, för att gifva
prof på sin författares framställningssätt, meddelar en
högst rörande förförelsehistoria, i hvilken brottslingen,
naturligtvis en förnäm och mäktig herre, i stället för
lockelser använder våld för sitt ändamål — ett ganska
snyggt poetiskt motif — och säger, när följderna häraf
blifva bekanta för en den förfördelades vän, en gammal
kapten, att dennes stridiga sinnesrörelser gifva «scener
af den kontrast, som så ofta hos Kotzebue’s läsare plägar
nedkalla tysta tårar öfver halftleende läppar; ty ve de
grofva och kalla själar, som ej veta skilja det naiva,
naturens, från det låga burleska, och som ej äga annat
löje att ge än gapskratt!» — Yid ett så djupt sorgligt
tillfälle brukar en författare med omdöme annars icke söka
reta sina läsare till skratt, vare sig med eller utan tårar.
För oss nu lefvande är en sådan historia ingenting annat
än otäck, och passande endast för brottmåls-protokoller.
Såsom vi redan förut sett hade Postens litteratörer
börjat vända sina blickar till den tyska litteraturen, och
efterhand gjort den rättvisa. Att de emellertid ännu
icke förvärfvat sig särdeles rediga föreställningar om
Tysklands litterära förhållanden, och att de ännu med
seg trohet hängde fast vid de fordna franska mönstren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
